Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledarna: Lönen ska bestämmas mellan chef och medarbetare

Vi vågar påstå att det stora flertalet arbetande västmanlänningar har svårt att begripa den märkliga förhandlingsritual som just nu utspelar sig i Stockholm mellan fackförbund och arbetsgivarorganisationer.

Annons
Fel modell. Chefsorganisationen Ledarna vill att chef och medarbetare sätter lönen efter samtal och vill skrota centrala förhandlingar, som här representeras av LO-ledningens avtalskrav.foto: scanpix

Pengasummor och procentsatser slungas mellan kombattanterna enligt välkänt mönster – den fackliga parten ser utrymme för stora löneökningar, arbetsgivarparten för ingenting alls.

De som lönerörelsen faktiskt handlar om – från barnskötarna på Medåkers förskola till bilreparatörerna på Engsons Motor – har dock inget att säga till om.

Vi i chefsorganisationen Ledarna har också svårt att hur någon kan tro att dagens välutbildade västmanlänningar, som på alla andra områden i livet vill och kan göra egna val, vill att villkoren på jobbet görs upp i Stockholm, bortom deras kontroll och inflytande.

I den rapport Ledarna nyligen släppt – ”Hög tid för en modern arbetsmarknad” – kan vi visa att sju av tio svenskar i arbetsför ålder vill att lönen ska förhandlas och sättas på arbetsplatsen, i samtal direkt mellan medarbetare och chef. Bara drygt 3 av 10 tycker det är bra att lönen bestäms på riksnivå i förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivar-organisationer.

Stödet för individuella och lokalt satta löner är särskilt starkt bland unga. 8 av 10 unga vill själva förhandla sin lön.

Detta är onekligen en tankeställare för de fackförbund som fortfarande förespråkar centrala uppgörelser. Även sju av tio LO-medlemmar vill att lönen ska bestämmas i direkt samtal mellan medarbetare och chef.

Men Ledarnas rapport bör också vara en minst lika stor tankeställare för arbetsgivar-sidan. Vi visar att det även i branscher och i företag som på papperet arbetar med lokal lönebildning, är alldeles för vanligt att medarbetarna upplever att de inte kan påverka sin löneutveckling.

Många chefer har nämligen inget eller begränsat mandat från sina överordnade att sätta löner utifrån medarbetarnas förmåga och insats.

Om lönesättningen blir verkligt lokal och individuell måste därför både fack och arbetsgivare se och ta sitt ansvar.

Fackförbunden måste inse att morgon-dagens kollektivavtal inte kan diktera procentsatser, kronor och ören, eller fördela löneutrymme mellan grupper. I stället ska avtalen vara ett stöd för den enskilde arbetstagaren att själv förhandla.

Arbetsgivarna måste å sin sida se till att avtalen efterlevs. De ska se till att de alla företag, också de västmanländska, har den kunskap och det engagemang som krävs för att lokal lönebildning ska fungera. Frånvaron av centralt fastslagna procentsatser och krontal får aldrig – aldrig! – missbrukas som ett redskap för att hålla tillbaka berättigade löneökningar.

Om parterna gemensamt tar detta ansvar för att förnya lönebildningen kan nästa avtalsrörelse bli begriplig inte bara för förhandlingsjurister, avtalssekreterare och andra specialintresserade i Stockholm, utan också för tandsköterskan på Folktandvården i Surahammar, driftteknikern på Mälarenergi och biblioteksassistent på Västerås stadsbibliotek.

Men det skulle också betyda, och det är viktigast av allt, att lönebildningen börjar fungera så som svenska medarbetare vill att den ska göra.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons