Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Leif Wallinder: Skrota hela partisystemet!

Annons
Glest i plenisalen. Den som får betalt för att sitta i riksdagen skall också sitta där. Det är ett rimligt krav som vi skattebetalare kan ställa, anser Leif Wallinder. foto: scanpix

Hälften kvar är en devis som Skattebetalarnas förening lanserade för ett antal år sedan. Tyvärr har den fallit bort i debatten, vilket är synd eftersom den har tillämpning inom ett antal områden.

När Alliansen började regera aviserade man att antalet myndigheter skulle minskas kraftigt. Resultatet ser ut att ha blivit det mot-satta. För varje fråga som orsakar litet oenighet i riksdagen skapar man en ny myndighet för att blidka motståndarna. Varje myndighet kräver en dyr generaldirektör, ett antal mer eller mindre kostsamma medarbetare och lokaler.

Skattebetalarna sammanställde 2005 en intressant liten bok: Färre och effektivare myndigheter – så kan skattemedel sparas. Där listade man bland annat 55 stycken myndig-heter, ”som inte ser ut att bidra till samhällsnyttan i någon omfattande grad”. Dessa 55 myndigheter sysselsatte år 2003 sammanlagt 3 581 personer och kostade i 2004 års nivå 3 678 miljoner kronor. Får vi tillbaka detta eller helst något mer i någon form av nyttigheter? Det skulle vara mycket intressant med en uppföljning av vad som hänt med dessa 55 myndigheter.

När man ser bilder i Aktuellt eller Rapport från vår riksdag upplevs det som ytterst irriterande att de flesta bänkarna står tomma. Den som får betalt för att sitta i riksdagen skall också sitta där. Det är ett rimligt krav som vi skattebetalare kan ställa. Visserligen påstår riksdagsledamöterna att de följer debatten från högtalare i riksdagshuset. Det gäller förstås knappast de ledamöter, som inte ens besvärar sig med att finnas på plats utan extraknäcker på andra håll.

För oss som med våra skatter, avlönar dessa riksdagsledamöter framstår de tomma bänkarna som ett hån. Det är uppenbart att vi har alldeles för många frånvarande riksdagsledamöter. Uppenbarligen (tydligt efter alla tv-inslag) tycker inte våra valda riksdagsledamöter att det är deras jobb att närvara i riksdagen. Det är väl därför lika bra att lägga över hela verksamheten på internet. Då får alla tillgång till informationen omgående och oavsett var de befinner sig. Det går också att spara en hel del på riksdagsstenografer och annat kring-arbete.

Sedan kan man ha några koncentrerade debattdagar med närvaroplikt. I sammanhanget bör man också ta bort kvittningssystemet, detta riksdagsledamöternas eget påhitt för sin egen bekvämlighet. Alla andra yrkesgrupper får vackert inställa sig på sin arbetsplats när arbetet skall utföras.

Att Sveriges riksdag skall vara representativ för landet är väl en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Hur är det då i verkligheten? Riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar rekryteras endast från de politiska partierna. Dessa partier har sammanlagt ett medlemsantal, som motsvarar mindre än 5 procent av Sveriges befolkning över 18 år. Partierna ser sig ha ett självpåtaget uppdrag att representera de 95 återstående procenten av Sveriges befolkning. Ganska fantastiskt – vem har givit dem detta uppdrag?

Att våra högsta beslutande och förtroendevalda endast rekryteras från en 5-procentig minoritet av svenska folket ger anledning till stora betänkligheter. Detta begränsade urval, där kompisar nominerar varandra, kan inte ge optimal utdelning.

Låt oss skrota det förlegade partisystemet och gå över till rena personval, där de valbara får nomineras från och av hela svenska folket.

Leif Wallinder

Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons