Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lena M Wallin: En gnutta empati, tack!

”Rimligt är att alla människor som har arbetsförmåga arbetar efter förmåga”, skriver riksdagsledamöterna Staffan Anger och Helena Rivière.

Annons

Jag instämmer helt. Problemet är att de arbetstillfällen som Alliansen låtsas tro ska dyka upp inte finns och att hävda något annat är förbannad lögn till dess att Alliansen presenterar en lista på arbetsgivare som anställer en ”vekling” när det finns tusentals kärnfriska arbetssökande att välja bland.

Orimligt är att ta ifrån oss vår ynka månads- peng innan rehabilitering och omställningsprogram lotsat oss tillbaka till ett riktigt arbete.

Vi som drabbats av arbetslöshet och ohälsa har precis som alla andra i vårt land rätt att ta del av denna försäkring. Att då i stället hänvisas till att söka socialbidrag (försörjningsstöd) eller leva på sin make/maka/sambo, den politiken hör inte hemma i Sverige 2010.

Anger och Rivière hänvisar till en läkare som hade kläckt ur sig den mycket kompetenta (ursäkta ironin) kommentaren att ”den bästa kuren mot vaga psykiska besvär är arbete”.

Jag misstänker att denne läkare tillhör de som anlitas av Försäkringskassan och går regeringens ärenden i stället för patienternas. Våra familjeläkare blir däremot misstrodda och överkörda.

Detta är rent maktmissbruk och politiker och försäkringsläkare har helt missförstått sina uppdrag. Ni är till för oss medborgare! Jag begär inte att ni helt ska kunna sätta er in i vår situation, men en gnutta empatisk förmåga måste vi väl ändå kunna kräva av våra välbetalda folkvalda?

Sammanfattningsvis vill jag säga: Rehabilitering och alla tänkbara åtgärder för att komma tillbaka till arbetslivet – ja. Utebliven försäkringsersättning under tiden – nej.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons