Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linda Olsson: Barn ska inte utsättas för onödiga orättvisor

I VLT den 29 september kunde vi läsa att Västeråsalliansen vänder i dagisfrågan.

Annons

Med det nya beslutet ger man barn till arbetssökande som går i förskolan rätt till 20 timmar i veckan, för barn till föräldralediga gäller 15 timmar. Barn till både föräldralediga och arbetslösa som går i förskoleklass får rätt till fritidshem på skoldagar upp till tio timmar i veckan.

Slutligen får barn till arbetssökande som går i grundskolans årskurs 1-3 rätt till fritidshem på skoldagar upp till sex timmar per vecka. Däremot får barn till föräldralediga inte alls stanna kvar på fritis.

Det innebär ju i klartext att man separerar barn ur olika social härkomst från varandra. Barn i skolan, år 1-3, som haft ”oturen” att få ett syskon och därför har en förälder hemma, kommer inte längre få vara på fritis där alla deras kompisar befinner sig. Det är ju precis som VLT tidigare har uttryckt det – man ”portar” vissa barn!

Enligt min åsikt är ju detta att införa segregation i skolan. I min äldste sons klass är det bara han som har en barnledig förälder hemma. Därför är det bara han som får gå hem direkt efter skoldagens slut. Alla aktiviteter som de har på fritis – sång, teater, biblioteksbesök – är det bara han som inte får följa med på! Förklara det för en 7-åring!

Hur många 7-9 åringar har en barnledig förälder hemma? Hur mycket kan Västerås stad rimligtvis spara på att låta just denna lilla grupp av barn få stå utanför när alla kompisar fortsätter in på fritis efter skoldagen? Barn i årskurs 1 har 13,5 timmar undervisning i veckan – i snitt 2,7 timmar om dagen. Att låta även föräldraledigas barn få fortsätta på fritids sex timmar i veckan, så som arbetslösas barn ska få göra, kan ju knappast gräva ett så stort hål i finanserna.

Som förälder betalar man ju faktiskt en avgift för att få ha sitt barn på fritis, och alla betalar ju dessutom kommunal skatt – det kvittar om man är arbetslös, föräldraledig eller fullt arbetande.

Det handlar inte om att låta barnen gå på förskolan eller fritidsverksamheten hela dagarna, eller att man som förälder ska kunna ta hand om sina barn. Det handlar i stället om att inte utsätta barn för onödiga orättvisor, bara för att de inte har fullt arbetande föräldrar.

I dagens samhälle befinner sig de allra flesta barn inom barnomsorgen under dagtid, det betyder att det inte finns särskilt många kamrater hemma för barn att umgås med. Gå runt och titta vad det är för folk i lekparkerna under tidiga eftermiddagar – inte är det barn i 7-10-års-åldern i alla fall! Det är ungdomar i åldern 12-15 år som hänger där.

Som förälder anser inte jag att ungdomar är lämpliga lekkamrater till min 7-åring. Jag ser hellre att han får umgås och leka med sina klasskompisar en stund till på dagen – och jag betalar gärna för det!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons