Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livslång kamp för Sydafrikas folk

Idag när Nelson Mandelas minneshögtid firas i Sydafrika i närvaro av 70-talet regeringschefer från hela världen finns det många skäl att söka förstå bakgrunden till att Mandela som första land efter frigivningen från Robben Island 1990 besökte Sverige.

Annons

Visserligen ville han återse sin medkämpe Oliver Tambo, som vårdades på Ersta sjukhus då. Men främst ville Mandela tacka Sverige för allt det unika stöd som getts av vårt land till ANC under en lång tid.

En självklar centralgestalt i mottagningskommittén Sydafrikamissionären och domprosten här i Västerås, Gunnar Helander.

Gunnar Helander var en av de mest färgrika och inflytelserika gestalterna i Svenska Kyrkans Missions- tjänst under 1900-talet. Det vill inte säga litet. Han publicerade ett 15-tal böcker och talade många språk.

Han var en föregångare bland missionärer, som tidigt, redan på 1940-talet, vågade ifrågasätta den rådande politiska ordningen i Sydafrika. För en bred allmänhet har han hjälpt till att ta bort den förenklade och ofta karikerade synen på vad en missionär från Svenska kyrkan gör och är.

Det är allmänt känt hur DN:s dåvarande chef-redaktör, ateisten Herbert Tingsten kom hem från Sydafrika och till allas förvåning förtjust och nyväckt talade om missionens möjligheter. Han hade sett Gunnar Helander i aktion. Helander berättade ibland förtjust om hur Tingsten efter en gudstjänst kommit in till honom i sakristian och överlämnat en svensk tusenlapp till kollekten – en ansenlig summa vid den tiden. I kollektboken skrev Gunnar Helander, karakteristiskt för hans välkända humor: ”Gåva av svensk hedning!”

Få bland Sydafrika- missionärerna såg så klart som han. Han mötte motstånd även bland dem. Men det var hans linje som kom att segra!

Gunnar Helander var – trots allt han fick betyda för Västerås – missionären som hämtade sitt livs stora innehåll från upplevelserna under Sydafrikaåren. Det var till Sydafrika han återvände allt oftare i de onsdagskrönikor i VLT han skrev varje vecka från sin pensionering 1983 fram till onsdagen före sin bortgång i mars 2006, 90 år gammal.

I kampen mot det förhatliga apartheidsystemet formades han till den kraftperson han blev. Förutom Herbert Tingsten fick han påverka andra många andra svenskar som besökte Sydafrika på 1950-talet,

Men i dag är det inte många som vet om att Gunnar Helander i Sydafrika 1938-56 långt före Mandela var en känd författare, skribent och oppositionell med vittförgrenade kontakter bland alla de personligheter som både inom Sydafrika och i Europa bekämpade rasåtskillnadspolitiken. Detta lade grunden till Sveriges senare engagemang på ANC:s sida.

Mandela sattes i fängelse först 1960. Redan två är tidigare hade Helander tvingats återvända till Sverige Nu fick han härhemma påverka svenska folkets engagemang mot rasistregimen.

Han tog initiativ till att Albert Luthuli fick Nobels fredspris. Han utsågs till ordförande i regeringens Sydafrikakommitté och var under en följd av år medlem av Sidas styrelse. Han var också vice ordförande i Defence and Aid, en delvis hemlig Londonbaserad hjälporganisation, som slussade stora summor pengar till rättegångshjälp för dem som i Sydafrika gripits för sina åsikter.

Under årens lopp fick Helander vara med om att förmedla inte mindre än sammanlagt 2,3 miljarder svenska skattepengar till offren för apartheid.

Kontakterna med Sydafrika fortsatte. En helg på 1970-talet fanns zulukungen Gatscha Butelezi och tre av hans ministrar från Inkata-partiet på Helanders initiativ i Västerås för ett hemligt möte med ANC-företrädare. De bodde på Stadshotellet och mötena var i domprostgården.

Först när rasistregeringen hade fallit kunde Gunnar Helander och hans Sydafrikafödda hustru Lucie återvända år 1991 för ett besök och återse många gamla vänner.

Pierre Schori (S) sade i en riksdagsdebatt: ”Ingen har gjort mer än Gunnar Helander för att svänga opinionen i Sverige”. Bland de många namn som afrikanerna gav denne märklige långe vite man, som så helhjärtat stod på deras sida var ”han som gör en glad när han kommer”. Det var verkligen ett bra namn på vår gamle domprost. På äkta bibliskt språk skulle vi kunna kalla honom för evangelist, så genuint evangelisk var hans förkunnelse, helt utan lag och dom.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons