Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lokal resurs ger lokal utveckling

Annons
Framgång? Rune Karlsson ifrågasätter det tropiska Uttern Inn.VLT:s arkiv

I VLT fanns för en tid sedan, den 23 november 2013 en stort uppslagen artikel med rubriken ”Genbergs nya succé- ett tropiskt Uttern Inn” – efter åtta år.

Succé för vilka och i vilka avseenden då? I artikeln anges bara ”Att hotell-projektet är miljövänligt i allt har varit viktigt” och att ”Vår plan har hela tiden varit att utveckla turismen på Pemba så att den kommer lokalbefolkningen till del” och att man haft konferenser en gång om året, där lokalbefolkningen varit med i besluten.

Men hur har utfallet blivit i dessa avseenden, utöver det som Mikael Genberg informerat om i en tidigare tidningsartikel, att personal från den muslimskt influerade lokal- befolkningen har lärts upp för att blanda drinkar?

Det är dessutom oklart vems eller vilkas projekt detta egentligen är. Enlig artikeln tycks projektet administrativt drivas av Mattew Saus och vara starkt knutet till Mikael och Tina Edler, som äger Manta Resort på ön Pemba. Dessutom tycks det vara andra västeråsare som investerar merparten av pengarna till projektet.

Inte ens Genbergs fantasilösa röda stuga med vita knutar finns kvar som överbyggnad på under-vattensrummen. Det enda som finns kvar av Genbergs ”konstnärliga” Uttern Inn tycks vara den kantiga Västeråsinspererade betongklumpen under vattenytan.

En kantig betongklump vars formmässiga samspel med anslutande koralllandskap inte redovisas.

Kanske är det så att inte ens denna del av byggprojektet är ritad och projekterad av Genberg, med tanke på den anslutande lustbåts- inspirerade överbyggnaden som visas i VLT. Vilken ”arkitekt” är det då som står för den nya utformningen?

Tanken på den gamla sagan om ”konsten att koka soppa på en spik” ligger nära till hands, och man får lätt intrycket av att Genbergs insats i detta sammanhang är i rollen som spik. Det är andra och annat som gjort jobbet.

Om man sedan talar om succé i denna typ av projekt blir frågan ”succé för vilka”, för investerarna och kommande hotellgäster eller för den servande lokal-befolkningen? Då räcker det inte med att hänvisa till någon sorts win-win situation och hänvisningar till växelkursskillnader för olika ekonomiska zoner och folkgrupper.

Man vill veta vilka besöksgrupper som projektgruppen satsar på och vilka löner som kommer att betalas ut till den servande lokalpersonalen. Dessutom, hur många turister har hittills bokat plats på undervattenshotellet på Pemba?

Det är eventuell ”succé” i sådana avseende som borde redovisas. Det vore också intressant att veta hur lokalt delägarskap i den här typen av projekt är tänkt att utvecklas. Där har säkert lokala myndigheter och lokala aktörer även egna idéer om ”att utveckla turismen på Pemba”.

När det sedan gäller den aktuella planeringen och byggprocessen som pågått i åtta år vore det intressant att veta i vilken utsträckning som tanzanisk fackkunskap i form av arkitekter, byggnadsingenjörer och utbildade hantverkare har anlitats, och varifrån ingående byggnadsmaterial och utrustning har hämtats.

Vill man värna om lokal utveckling så måste man använda lokala resurser på plats, även professionellt yrkesfolk, lokala material och fabriker. Eller är det i detta fall så att ingående byggnadsmaterial och konstruktionsdelar har tillverkats i Västerås och fraktats från Västerås?

För vilka har detta projekt blivit en succé?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons