Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LRF: Frihet under ansvar bra för miljö och produktion

Thomas Tidholm och Viktor Säfve från Föreningen Skydda Skogen angriper LRF:s uppfattning att den enskilde skogsägaren har rätt att bruka och förvalta sin egen skog.

Annons

Deras inlägg ska ses som en del av det påverkans-¿arbete som flera miljöorganisationer initierat för att förändra synen på vad skogen är till för och vem som ska bestämma över hur den sköts.

Dessa organisationer eftersträvar en glidning i synen på ägandet av skogen. Man vill att begreppet ”våra skogar” ska innebära att alla ska få bestämma hur skogar ska skötas och användas.

Men skogen är ingen allmänning, den ägs alltid av någon. Någon äger den som en del av sin försörjning. Skogen är en professionell näringsverksamhet. Allemansrätten ger alla rätt att vistas där, fast det sker då som gäst på annans mark, eller om man så vill, besök i någon annans företag.

Allemansrätten är bra.

I sin debattartikel hänvisar Tidholm/Säfve helt naturligt till forskning som stöder deras egen sak. Men som vanligt är inte denna forskning oomtvistad. Jag tycker att man ska ha en väldigt öppen och ödmjuk attityd inför vad som är absolut sanna forsknings-resultat. Under en grans livstid hinner många vetenskapliga sanningar omprövas.

Vi kommer i framtiden säkert förändra vårt sätt att bruka våra skogar, beroende på både ny kunskap och klimatförändringar. Det kan handla om hur vi hanterar vatten-avrinning och hur vi skyddar oss mot stormskador. Men fram till dess måste vi sköta våra skogar utifrån den kunskap vi har i dag.

Att bedriva skogsbruk är en långsiktig verksamhet. Skogsbruk är en form av jordbruk som precis som åkerjordbruket eftersträvar hög produktion till konkurrens-¿kraftiga priser. Skillnaden är att när åkerjordbruket skördar varje år, får skogsägaren skörda vart 80:e eller 100:e år. Men det betyder också att förändring tar tid. Strängare lagstiftning i maj innebär inte mer urskog för skrivbordströtta teoretiker när semestern börjar i juli.

Det jag framfört här är mina personliga åsikter och funderingar. Jag blir irriterad när Tidholm/Säfve vill påskina att LRF inte är en demokratisk organisation där man tillåts ha olika åsikter. Jag tycker också att det är stötande när man insinuerar att den ”svenska modellen” innebär ett ställnings-tagande för kalhyggen. Den ”svenska modellen” innebär att ekonomiska och ekologiska aspekter ska vägas samman, skog skyddas genom både formella som frivilliga avsättningar samt att generella hänsyn ska tas vid all verksamhet i skogen. Skogsvårdslagstiftningen, som ändrades 1994, innebär att produktion och miljö är lika viktiga, samtidigt som den innebär en viss mån av frihet under ansvar. Det tycker jag är bra.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons