Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyft ut rehabiliteringskostnaden!

Annons

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) är förvisso ingen tydlig lag men Jonas Orves och Erik Sellins tolkning i VLT den 13 oktober är inte mer riktig än VLT:s. Det är dags att lämna åt läsarna att göra sin egen tolkning. I lagen står följande: "När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient medverka till att patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar". Vidare står det "Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten."

För sjukgymnaster och många patienter har det varit en realitet sedan familjeläkarsystemet infördes för tio år sedan att många familjeläkare av rent ekonomiska skäl nekar patienten remiss för rehabilitering och nu håller även landstinget på att få upp ögonen. Därför är det extra välkommet att Orve och Sellin öppet klargör att det görs en ekonomisk bedömning vid sidan om den medicinska.

I landstingets rapport anges bland annat ekonomin och läkarnas tilltro till dem som utför rehabiliteringen som möjliga orsaker till de stora skillnaderna i mängden rehabilitering mellan mottagningarna. Det borde vara en självklarhet för det flesta att ett system som ger en ekonomisk fördel åt den läkare som undanhåller patienten rehabilitering leder till att många läkare försöker minimera rehabiliteringen, givetvis under diverse förevändningar och givetvis med sitt eget samvetes gräns satt lite olika. Att systemet dessutom leder till misstro mellan de båda yrkesgrupperna är heller inte oväntat.

Ett relativt nytt fenomen är att patienter tvingas gå till en annan vårdgivare än de önskar på grund av att läkaren bestämt att den vårdgivaren ingår i ett så kallat "team". Om den utvalde vårdgivaren har flera veckors längre väntetid än andra eller om patienten redan har en annan etablerad kontakt tas ofta ingen hänsyn till. Det är svårt att tro att detta var landstingets avsikt med de kravspecifikationer som Orve och Sellin hänvisar till. Om handhavandet är förenligt med HSL kan vi återigen lämna åt läsarna att bedöma.

Orve och Sellin vill dessutom påskina att de genom sina prioriteringar sparar pengar åt landstinget, vilket är en sanning med modifikation. När familjeläkaren prioriterar bort sjukgymnastik är det en besparing för mottagningen, inte för landstinget, eftersom pengarna inte är öronmärkta utan finns kvar på mottagningen. Än mindre är det en samhällsekonomisk besparing eftersom läkaren ofta måste erbjuda patienten någon annan hjälp vilket oftast blir fler sjukdagar och/eller mer tabletter.

Det finns en lösning på det misstroende mot läkarna som uppstått. Det är en uppmaning till landstinget: Lyft ur kostnaden för rehabiliteringen ur kapiteringen! Då kan läkaren koncentrera sig på det medicinska ansvaret, landstinget får det ekonomiska ansvaret vilket redan i dag regleras med ett kostnadstak för alla privata sjukgymnaster, och sjukgymnasten får ansvaret för rehabiliteringen.

Helena Niklasson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons