Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maktens arrogans mot funktionshindrade

Annons

Det är inte alltid så lätt att kommunicera med myndigheterna i Stadshuset. Man talar med en hydra. Ibland undertecknar en politiker, nästa gång stabens representanter. Ofta inleds svaren med att "en enig nämnd beslutade", men i själva verket är det samma tjänstemän som lagt fram fakta i stabens eller nämndens namn. Denna metod är ägnad att skapa osäkerhet hos undersåtarna. "Vem är det man talar med?" (VLT debatt 24 februari 2005).

De funktionshindrades vårdbehov har undersökts av en representant för Proaros samt varierande personal på gruppbostaden, som haft allt för kort tid att lära känna den boende. Föräldrarna, som kan sina barn bäst är inte betrodda att medverka i denna bedömning. Metoden man använt för att "skapa rättvisa mellan olika boenden" går ut på att man gör tidsstudier på hur lång tid olika omsorgsåtgärder tar, till exempel bäddning, tandborstning, toalettbesök, matlagning, äta och så vidare. Detta är en industriell tidtagning som kom till användning på 1940 talet, då min far var verkstadsarbetare. Arbetarna blev ursinniga! Metoden lades ned. Den var omänsklig! Nu återkommer den för våra gravt funktionshindrade ungdomar, som förutom autism har neurologiska, psykotiska och sociala störningar.

Kan staben förstå varför vi är negativa till tidsstudien? Den har sedan undertecknats av en personal, samt en enhetschef, som tyvärr saknar erfarenhet av vuxna med ovanstående funktionshinder. Så följer ett märkligt citat från nämnden: "Bedömningarna av omvårdnadsbehovet är av intern administrativ karaktär." Vad innebär detta? Möjligen att detta får ni inte ta del av! Så talar makten!

"Den nya ersättningsmodellen har stöd av både nämnden och Proaros", det vill säga av Eva Sahlén och Carina Drugge, sakkunniga i kansliet. Nämnden tror på deras uppgifter utan ingående frågor. De kan dem för dåligt!

"Det blir inga neddragningar på personalen! Kvaliteten blir oförändrad”, säger nämnden för funktionshindrade. Men vi kan faktiskt läsa själva och räkna! I deras egna tabeller kan vi se att Talltorps gruppboende får 19 procent lägre budget. Personalen på vardagskvällar minskas från sex till fem och på helger från fem till fyra. (Är föräldrarnas medverkan med besök och utflykter vid helgerna kalkylerad ur personalsynpunkt?) Detta förstår alla berörda parter är nedskärningar medan nämndens stab påstår: "Det blir oförändrad kvalitet!"

Vi är medvetna om att Talltorp fått de största anslagen, men behoven är också mycket stora.

Enligt LSS (lagen om särskilt stöd för funktionshindrade) är det "behoven som ska styra" - inte en mer eller mindre godtyckligt beräknad budget. Dessutom är det djupt förolämpande att spela ut olika slag av gruppbostäder mot varandra i kamp om penningpåsen.

Det ska sparas på dem som inte kan göra sig hörda! De små människorna saknar tydligen röstvärde! "Anhöriga ska börja släppa på sina kontakter med barnen!" säger nämnden för funktionshindrades representanter. "De boende ska leva ett självständigt liv utifrån sina förutsättningar och behov!" Utmärkt, men hur ska den ekvationen gå ihop med neddragningarna av personal och arbetstid? Jag kan försäkra att det samarbete vi haft med personalen har varit oerhört positivt!

Inga önskar mer än vi föräldrar att våra ungdomar ska få ett bra och självständigt liv! Men det ska ske på våra barns och anhörigas villkor och behov! Personal på staben ska inte genom diktat bestämma när och hur detta ska ske! Det ska växa fram i förtroendefullt samarbete med personal, ungdomar och anhöriga. Stämningen på gruppbostaden har varit god och trivseln har börjat infinna sig, vilket gläder oss! Personalen gör ett beundransvärt jobb.

Men varför ska nämnden för funktionshindrade störa deras arbetsglädje genom att beskära deras arbetsmöjligheter? Dessutom har våra ungdomar inte "råd" med personalexperiment! Priset blir för högt. Ovan nämnda neddragningar lägger en för stor börda på personalen, varför somliga börjar söka sig bort till andra mindre krävande tjänster!

Tjänsterna begränsas till 75 procent vilket stör deras arbetstider och minskar inkomsterna. Hur många inom nämnden för funktionshindrade eller staben skulle nöja sig med sådan tjänst? Detta är faktiskt skamligt!

Till sist ett litet ord på vägen till verkligheten: "Den svage har rätt till den starkares styrka! På så sätt skapas rättvisa och jämlikhet!"

Torsten Hober

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons