Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Man väljer inte sina fiender"

Annons

Efter drygt fyra år av meningslöst våld mellan israeler och

palestinier kommer för en gångs skull något mer uppmuntrande signaler från båda sidor av den mur som byggts sedan intifadans utbrott.

Israels premiärminister Ariel Sharon talar om behovet att fatta "smärtsamma beslut" om bosättningarna och de ockuperade områdena, och en utrymning av Gaza är planerad under det närmaste halvåret. På den palestinska sidan växer hoppet om att ett nytt ledarskap, efter Arafats bortgång, kan dels inleda

reformarbete inom den korrumperade palestinska administrationen, dels, genom att klart ta ställning mot terror, få i gång fredsprocessen.

Mahmoud Abbas, som räknas bli ny palestinsk president, har bättre förutsättningar att återuppliva den under intifadan söndersprängda fredsprocessen

- allt är ju bättre än Arafats oberäkneliga och bedrägliga ledarskap. Det inser inte bara USA, Storbritannien, Sverige, utan också de palestinska ledarna själva.

Den tidigare ministern i Arafats regering, Nabil Amr,

säger i en intervju i den palestinska administrationens officiella organ Al Hayat al-Jadida: "Kastade vi inte smuts på bilder av president Clinton, som modigt presenterat ett förslag om en

palestinsk stat med små gräns-justeringar? I dag, efter två år av blodsutgjutelse, kräver vi exakt det vi den gången sa nej till." "Hela intifadan var ett misstag", slog presidentkandidaten Mahmoud Abbas nyligen fast i den jordanska dagstidningen Al-Rai på årsdagen av intifadans utbrott.

Förhoppningarna om att Abbas kommer att vrida utvecklingen tillbaka till Camp Davids dagar är högt ställda och kan visa sig vara desperata önsketänkanden. Inte bara därför att Abbas motpart är Sharon och inte de kompromissvilliga Ehud Barak och Shimon Peres, utan också därför att Mahmoud Abbas - trots sitt sympatiska yttre och uttalanden om upphörandet av palestinska terrorattacker mot israeliska civila - har meriter som inte skiljer sig särskilt mycket från Arafats.

Det var Arafats och Abbas krav på 4 miljoner palestiniers "återvändande" - inte till den palestinska staten utan till Israel med dess 5 miljoner judiska invånare - som knäckte fredsprocessen i Camp David sommaren 2000. Det finns ingen israelisk regering som skulle gå med på detta krav, som i praktiken skulle innebära att den judiska staten avskaffar sig själv.

Det finns ytterligare en detalj

i Abbas biografi som blir svår att svälja för varje israelisk regering. 1983 gav ett jordanskt förlag ut Mahmoud Abbas "The Other Side: The Secret Relationship Between Nazism och Zionist Movement". Med hänvisning till kända "historierevisionister" ifrågasätter Abbas i sin bok antalet judiska dödsoffer under Förintelsen.

Här finns också det särdeles begåvade resonemanget om att den sionistiska rörelsen både samarbetat med nazisterna (i det folkmord som inte ägt rum) och hittat på Förintelsen (som visserligen aldrig hänt, men är precis vad judarna förtjänar).

Palestinierna kommer aldrig att glömma Sharons hårdföra

politik under intifadan eller hans roll under de kristna falangisternas massaker på hund-ratals palestinier i Sabra och Shatila (som försvarsminister hade Sharon ansvar för att den libanesiska milisen tilläts gå in i flyktinglägren).

Israelerna glömmer inte att Mahmoud Abbas har anslutit sig till de historieförfalskare som förnekar Förintelsen och därmed ställt sig på samma sida som de europeiska nynazister som ifrågasätter både den judiska historien och den judiska existensen i dag.

Men, som ett av den israeliska fredsrörelsens argument för att förhandla med PLO i början av fredsprocessen på 1990-talet lydde: "Man väljer inte sina fiender."

För ledarna av en judisk stat måste det vara en svår samvetsprövning att tala med, och lita på, en fiende som Mahmoud Abbas (eller Arafat tidigare). Förmodligen lika svår som för palestinierna att acceptera Ariel Sharon som förhandlingspart. Men för sina folks skull och för fredens skull måste både Sharon och Abbas bortse från motpartens bakgrund - och tala om framtiden.

Jackie Jakubowski

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons