Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många kockar har ansvar för bostadssoppa

Annons

På mindre än en vecka har flera partier redogjort för sina bostadspolitiska ideal här på debattsidan i VLT. Jag måste dock konstatera att det mest liknar tuppfäktning och ett spel för galleriet så här ett halvår inför valet.

Dessutom saknar jag de större visionerna och penseldragen om de bostadspolitiska realiteterna. Om det nu finns 2200-2500 bostäder i planreserven samtidigt som det samtidigt fattas minst lika många bostäder i Västerås är min undran naturligtvis: Varför har dessa inte redan byggts?

Svaret på den frågan tar jag mig friheten att svara på eftersom jag tror mig veta de mest primära orsakerna.

Kommunens plan-monopol utnyttjas i alltför stor utsträckning på en detaljnivå som innebär att planerna inte överens stämmer med bostads- konsumenternas efter- frågan. Kommunens enträgna krav om lägre energiförbrukning än vad som gäller på nationell nivå är en av orsakerna.

Kommunen har en viss förkärlek att från tid till annan ”leka affär” i stora marktransaktioner som tenderar att driva prisutvecklingen för byggbar mark till alltför höga nivåer och som försvårar produktion av bostäder som prismässigt motsvarar konsumenternas vilja och förmåga att betala.

På nationell nivå finns ett ansvar för att det kostar minst 2000 kronor i månaden mer att bo i en nyproducerad hyresrätt i jämförelse med en likadan lägenhet i bostadsrätt eller egnahem. Det är skattesubventionen för räntekostnader som gör den stora skillnaden.

Så länge vi har den skillnaden i ekonomiska förutsättningar är det en utopi att det kommer att produceras hyres- lägenheter i den omfattning som alla är överens om vore önskvärt. Jag har tidigare lagt ett reform-förslag som skulle råda bot mot den här orättvisan den 22 februari.

Jag menar att hyreslagens regler, som begränsar verkan av en överenskommelse om hyresvillkoren för en nyproducerad lägenhet som har slutits mellan hyresvärd och hyresgäst, är ett otyg som begränsar viljan att producera hyresrätter. Regler om så kallade presumtionshyror ger inte tillräckligt långsiktiga spelregler även om de förlängs från 10 till 15 år.

Påhittet om presumtionshyror får snarare ses som ett praktexempel på politisk kullerbytta för att slippa ta tag i det verkliga problemet.

Slutligen har vi ett förhållande som jag tror är svårare att komma till rätta med, från politiskt håll. Det är kostnadsutvecklingen på grund av de oligopolliknande förhållandet som råder såväl inom bygg- och byggmaterialmarknaden som inom finansieringsmarknaden.

Här har jag ingen kunskap om hur man kan komma tillrätta med obalansen i konkurrensen men hoppas och tror att det finns vägar att gå som skulle främja förutsättningarna att bygga och finansiera bostäder till en prisnivå som bättre svarar mot konsumenternas betalningsvilja.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons