Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människan övervinner sin egoism

Annons

De frågor som Nils Glaveby tar upp är så stora att de inte lämpar sig särskilt väl att ta upp i en debattartikel. Men eftersom de åsikter som där framförs inte torde vara helt ovanliga skall här ett kort försök göras att belysa vissa aspekter på lidandets orsaker och hur Gud ingriper i världen. Vi börjar med det sistnämnda.

Fisken som simmar i vattnet är ovetande om det vatten den simmar i. Den är helt innesluten däri och har ingen möjlighet att komma ur dess påverkan. På samma sätt är det med människans förhållande till Guds nåd som omsluter oss alla oavsett om vi tror på den eller ej. Skulle den för ett ögonblick tas bort skulle allt dö på ett ögonblick. Det är Guds kraft som håller materien samman, som uppehåller livets processer, som är den skapande impulsen bakom kosmos och evolutionsprocessen.

Det är också Gud som har gjort människan till den varelse som hon är med förnuft, fri vilja, förmåga att välja och förmåga att ta ansvar för sitt och andras liv. När det gäller den katastrof som har förött så stora delar av Sydostasiens kustområden så hade man kunnat varna men avstod ifrån det delvis utifrån ekonomiska hänsynstaganden, det vill säga med omtanke om turistnäringen. Resultatet har blivit ett ofattbart lidande.

För en varelse som människan, utrustad med frihet i tänkande och vilja, har Gud i sin godhet inspirerat vissa stora personligheter under historiens gång med en speciell visdom om hur människan skall tro och leva, vilka egenskaper hon skall försöka utveckla hos sig själv och efter vilka principer som bör gälla för att hon skall kunna leva i fred med sina grannar.

Denna process kan vi ta del av genom religionshistorien från och med de allra äldsta hebreiska och hinduiska skrifterna via de skrifter som efterlämnats av Zoroaster, Buddha, Jesus, Muhammed med flera. Denna process avstannade dock inte med den muslimska uppenbarelsen på 600-talet efter Kristus utan har fortsatt in i modern tid med bahá'í-tron som den senaste utlöparen på detta stora träd.

Det som alla dessa skrifter talar om på det individuella planet är exempelvis omtänksamhet, ärlighet, osjälviskhet, ansvarstagande och tjänande. Men det är upp till människan själv att bestämma om hon vill vandra den vägen.

Tyvärr har mänskligheten hittills inte varit så framgångsrik i att följa dessa råd och som en effekt av detta är historien fylld av till exempel krig, folkmord och lidanden.

I den senaste av världsreligionerna tillkommer betoningen på att alla människor oberoende av trosinriktning skall ses som en organism, en enhet. Där sägs att vi människor är som "bladen på en gren, vågor i samma ocean". Där poängterades också, redan på 1800-talet att mänskligheten bör bygga upp globala institutioner för universell fred och säkerhet, att det inte finns någon motsättning mellan vetenskap och religion och att syftet med religion är ett liv i kärlek, medmänsklighet och harmoni - inte bara på lokalplanet eller nationellt utan även globalt.

Om vi nu betraktar den enorma välvilja som väckts till liv genom den oerhörda katastrof som mänskligheten drabbats av så är det den gudomliga (andliga) sidan hos människan som aktiverats.

Vi övervinner vår tendens till egoism och självupptagenhet.

I stället upptas våra tankar av de nödställdas situation, de saknade och deras anhöriga. Vi vill hjälpa, bidra med pengar och på andra sätt stödja de hjälpinsatser som görs.

Det är i denna välvilja och i detta arbete vi finner Guds nåd. En nåd som alla får del av, oavsett om man tror på den eller ej.

Olle Åhs, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons