Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marocko går baklänges in i framtiden

Annons

Den tunisiske historikern och filosofen Ibn Khaldon berättar i andra delen av sin "essä om den universella historien" om sitt besök i Marocko på 1300-talet. Han fann då ett rikt land med städerna Marrakesh, Fez och andra som oaser av kunskap, frihet och rikedom tack vare ett kunnigt hantverk.

Marocko blev rikare tack vare de judar och muslimer som Spaniens kungapar Ferdinand och Isabella tvingade att emigrera på 1500-talet. De nya immigranterna kom med stora kunskaper i handel och byggde upp ett bankväsende.

Fem sekel har gått sedan dess men Marocko har inte bara stått stilla utan gått bakåt. Trots landets naturtillgångar med två tredjedelar av världens kända fosfatreserver, järnmalm, bly, koppar och andra mineraler är den vanliga marockanen fattig. Trots tv, IT och moderna utbildningsmetoder är över hälften av landets befolkning, 15 miljoner, analfabeter. Trots stora tillgångar på jordbruks- och havsprodukter är 80 procent av marockanerna fattiga. Trots stora mängder av turister, är över 30 procent av ungdomarna arbetslösa och okunniga.

Skillnaden mellan fattiga och rika är så slående att man har svårt att tro sina ögon. Här finns herremän och tjänstefolk.

Från 700-talet har Marocko styrts av minst ett dussin olika dynastier - från "Idrisserna" på 700-talet till den nuvarande "alaojiterna".

Kungen i Marocko kallar sig för sultan och "emir Al-mominin" - enväldig härskare och muslimernas ledare. Med andra ord, kungen har en oinskränkt världslig och andlig makt över sina undersåtar och betraktar sig som alla muslimers andlige ledare, som en ayatollah. Hans makt kommer från Gud och det är bara inför Gud som han är skyldig redovisning.

När Hassan II dog och hans son Mohamed VI tog över den 23 juli 1999 steg marockanernas förhoppningar, särskilt efter hans jungfrutal där han lovade moderna, bättre tider och stora förändringar.

Ett halvt decennium har gått sedan Mohamed tog makten men inget av hans många löften har infriats. Han har visat sig vara en karikatyr av sin far i cynism och politiska krumbukter. Han har en stark armé som ockuperar Väst-Sahara. Av nationalistiska skäl vill han inte gå med på FN:s förslag om ett referendum.

Det finns en annan baktanke i Mohameds ockupation av Väst-Sahara. Han kan lagligt sända alla dissidenter som soldater till det avlägsna Väst-Sahara där bara tuareger klarar av det hårda klimatet.

För att sitta i orubbat bo har kungarnas makt stått på tre pelare: analfabetismen, religionen och en stark polis. Efter påtryckningar från EU hade Mohamed i ett tal gjort en halvhjärtad ansats att visa intresse för jämställdhet. "Kvinnan och mannen har samma ansvar för sin familj ..." sade han men undvek att tala om analfabetismen, misären och polygamin som mest drabbar kvinnor. Ett slag i luften med andra ord.

När Marockos norra del drabbades av jordbävning för några veckor sedan höll Mohamed ett tal. Sin vana trogen började han med att citera en sura från Koranen, lovade hjälp och som bevis på sitt deltagande lovade han att besöka de drabbade och bo som de, i ett tält.

Hjälpen från utlandet var snabbare, effektivare och bättre. Visst kom Mohamed på besök men nästan en vecka efter katastrofen. Innan han kom hade 72 lastbilar forslat möbler, silkesmattor och andra bekvämligheter från hans slott i Tanger till hans majestäts tält som han använde under en mycket kort stund.

Marockos tillgångar ägs av "Makhzen" det vill säga av kungen, hans familj och hans hov "heshya". Som ett PR-jippo har Mohamed tillåtit pressen fotografera hans fru och även hans syster.

Vad kan man vänta sig i ett land, vars halva befolkning är yngre än 30 år, med hög arbetslöshet, analfabetism, en skriande brist på bostäder och ett diktatoriskt styre i ett rikt land?

ABDEL ZGAIA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons