Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ministerstyre?

Annons

Turerna kring Piratbyrån och fildelarsajten The Pirate Bay tog en ny vändning på tisdagkvällen när SVT:s Rapport kunde redovisa dokument som styrkte misstankarna att USA utövat påtryckningar mot den svenska regeringen i ärendet.

Oppositionen - denna gång också vänsterpartiet och miljöpartiet - har inte varit sena med att vädra blod. KU-anmälningar och anklagelser om ministerstyre och främmande makts inblandning stod som spön i backen under onsdagen.

Utan tvekan har omständigheterna kring razzian mot Piratbyrån och The Pirate Bay den 31 maj varit höljda i dunkel. Här kan förhoppningsvis utredning och förhör i konstitutionsutskottet sprida välkommet ljus över händelserna.

Samtidigt synes hela historien vara ett illustrativt exempel på hur gamla ingrodda föreställningar om den suveräna staten och ministerstyreförbudet kommit i nytt ljus.

Sverige har suverän kontroll över det egna territoriet. Men det innebär inte att vi kan blunda för omvärlden - vare sig dess önskningar eller påtryckningar. Världen har blivit sammantvinnad av oräkneliga transaktioner som inte känner några nationsgränser. För att få styrsel på globaliseringen ingår länderna internationella avtal som blir alltmer invecklade och långtgående. En stat kan fortfarande göra som den behagar, men bryter staten överenskommelser eller misshagar man på andra sätt kan det obönhörligen få konsekvenser.

Så har det förvisso alltid varit, men vad som skiljer från förr är att så mycket mer nu omfattas av det internationella regelverket. Utrikesrelationerna är inte längre enbart en fråga om krig och storskalig handel utan också om att svenska ungdomar sprider och laddar ner amerikansk film och musik på internet. Skulle nu USA:s regering ha utövat påtryckningar och hotat den svenska regeringen med sanktioner inom ramen för WTO vore det alltså bara symtomatiskt. Sådant kan vi förvänta oss mer av i framtiden.

Oppositionens häftiga reaktioner över påstått ministerstyre från justitieminister Thomas Bodström är en rent intern produkt av vår lite säregna förvaltningsmodell med självständiga myndigheter.

Modellen har onekligen sina kvaliteter då den håller klåfingriga politiker undan från den dagliga förvaltningsverksamheten och överlåter åt oväldiga ämbetsmän att sköta ruljangsen i enlighet med lagar och regleringsbrev. Men modellen har sett sina bästa dagar och blir alltmer ifrågasatt. Den lägger lätt en hämsko på regerings möjligheter att styra riket, och den försvårar det politiska ansvarsutkrävandet när regering och ministrar kan skylla misslyckanden på myndigheterna och vice versa.

Ministerstyreförbudet har emellertid blivit tacksamt för oppositionspartierna när de vill knäppa regeringen på näsan. Likt prinsessan på ärten ropar oppositionspartierna "ministerstyre!" även över den minsta lilla förseelse en minister gör sig skyldig till. Var gränserna går för regeringens och enskilda ministrars manöverförmåga gentemot myndigheterna är dock långtifrån glasklart. Regeringen får helt uppenbart inte bestämma hur en myndighet ska besluta i enskilda fall som rör ren myndighetsutövning. Men när det kommer till exempelvis tips, hintar, information och offentliga uttalanden från regeringens sida blir det genast suddigare i konturerna. Här finns tendensen att de juridiska bedömningarna lätt övergår till att bli politiska.

Men också politiska bedömningar måste göras med förnuft. Hänsyn måste tas till regeringens särskilda ansvar och dess unika överblick och tillgång till information. Och så länge regeringen rör sig inom de tämligen vida rättsliga ramarna kan det vara en god idé för oppositionen att ransonera det mer politiskt konstitutionella finliret.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons