Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missbruk - ett samhällsproblem!

Annons

Alla känner till någon som lider av eget eller någon annans missbruk. En kollega som missbrukar alkohol och luktar sprit på jobbet. En grannes son som missbrukar narkotika och ibland kommer hem och bråkar i trapphuset. En utslagen narkoman som man passerar dagligen på vägen till jobbet.

Trots att alla förstår det problematiska i detta skapar de inga särskilda reaktioner. Sakta men säkert har vi vant oss vid att ha en viss mängd "missbrukare" i vardagen trots att det uttalade politiska målet är ett samhälle utan narkotika och utan missbruk. Ett mål som en stor majoritet av svenska folket stöder.

Missbruk och beroende är svåra att bryta. Men även om en förändring är svår att åstadkomma får vi aldrig ge upp. Det finns otroligt många människor som bevisat att det går att bryta missbruk och beroende. Även efter 10, 30 eller ännu fler års kämpande!

För många av dem som lyckats bryta missbruket har samhällets inställning och resurser varit nödvändiga förutsättningar. De statliga reglerna, och konsekvenserna om man bryter dem, och kommunernas socialtjänst har hjälpt några. Behandlingshemsvistelser eller öppenvårdsmottagningar har varit till hjälp för andra. För att inte tala om alla som via ideella organisationer hittat motivation, vård och stöd att finna boende, tillhörighet och drogfria miljöer.

Målet om ett narkotikafritt samhälle fritt från missbruk förpliktigar. Ett mål är föga värt om problemen kvarstår och inga försök görs för att målet ska uppnås. Om statsminister Göran Persson menar allvar med att missbruket ska minskas under mandatperioden krävs en offensivare narkotikapolitik.

För även om det gjorts förstärkningar och även om det statliga projektet Mobilisering mot narkotika rullar på, är polisen fortfarande underbemannad och socialtjänsten inte tillräckligt offensiv. Behandlingsplatserna är fortfarande för få och alla skolor är inte narkotikafria.

Ett annat problem som vi ser när vi möter vuxna som arbetar med barn och ungdomar är att de allt som oftast verkar tvingas välja vilket problemområde de ska arbeta med; drogförebyggande arbete, vardagsrasismen eller bristen på jämställdhet. Mer än ett problem tycks det inte finnas resurser till. Kommunerna tycks heller inte alltid veta hur de ska prioritera.

Men staten kan inte ruska på huvudet och lägga skulden på kommunerna för deras "ostrategiska" arbete. Staten är medskyldig. Av den ena nationella myndigheten efterfrågas kommunala folkhälsostrateger och av den andra drogsamordnare. Vem ska göra vad? Är inte drogfrågor folkhälsofrågor och tvärtom? Ovanpå detta läggs specialsatsningar mot rasism och projektpengar för ökat ungdomsinflytande i politiken. Till råga på allt sänder regeringen det motsägelsefulla politiska budskapet att spritskatten måste sänkas - fast det leder till ännu mer missbruk och fast alkoholberusningen är grunden till mångas narkotikamissbruk. Vi efterlyser en långsiktigare politik!

Missbruk är ett samhällsproblem som förtjänar en ökad politisk medvetenhet. Vi blundar inte för den insikten även om vi skulle önska att missbruk inte fanns. Vi känner sympati med de drabbade och deras närmaste. Vi är också engagerade för att vi ser hur belastande det är för samhället att människor mår dåligt, begår brott och skapar ohälsa för sig själva och sin omgivning. För allas skull vill vi uppmärksamma beslutsfattarna på bristerna. Som organisationer gör vi det bästa vi kan för att lösa problemen, och vi förväntar oss detsamma av politiker och myndigheter.

Som ett bevis på vårt engagemang arrangerar vi på Allhelgonadagen, för femte året i rad, ljusmanifestationer på cirka 20 orter till minne av narkotikans offer.

Sofia Modigh, verksamhetsansvarig

alkohol- och narkotikapolitiskt arbete, IOGT-NTO

Gunilla Persson, ordförande,

Riksförbundet föräldraföreningen

mot narkotika

Per Johansson, förbundssekreterare, Riksförbundet narkotikafritt samhälle

Gun Thorsson, förbundsordförande, Svenska frisksportförbundet

Karl-Evert Roth, ordförande, Sveriges invandrare mot narkotika

Erik Wagner, vice förbundsordförande, Ungdomens nykterhetsförbund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons