Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monika Wilander (v): Förtroendet förbrukat?

Tv-programmet Kalla fakta i torsdags, om den västmanländska primärvården, tillförde egentligen ingenting nytt. Statistiken som redovisades kan vara ny, men den såg i princip ut som vid tidigare uppföljningar.

Annons

Tydligen har vissa läkare tagit ut svängarna ännu mer till förmån för sig själva, och folkets och politikens dom lär bli hård.

Det var märkligt att inte någon av läkarna ställde upp och försvarade sina medicinska bedömningar i tv. Deras agerande visade att de inte bryr sig om sina lidande patienter och att de inte har rent mjöl i påsen. Det är vad man misstänkt. Många patienter har genom åren berättat sina historier, men inte orkat gå vidare, eftersom de är beroende av doktorn.

Som landstingsråd har jag då bara kunnat ge indirekt stöd och kunnat agera på ett principiellt plan. Och jag har hört historier återberättas där privata doktorer i ett sent skede av en bättre middag skrutit över sin extremt goda ekonomi och landstingets tafflighet. Men det har varit andrahandsuppgifter för mig, och svåra att hantera under pågående avtalsperiod.

Politiken kan inte göra medicinska bedömningar. Politiken kan inte skriva remisser. Men politiken kan besluta om program och riktlinjer, göra uppföljningar och låta göra medicinska revisioner. Så har också gjorts under den tid jag var landstingsråd. Det har varit många möten med läkare från offentliga vårdcentraler och olika privata vårdbolag för att återföra statistik och ifrågasätta resultaten. Ibland har det gått hett till.

Läkare och sjukgymnaster hamnade en gång i luven på varandra; en hetsig träta, där de ifrågasatte varandras kompetens och gjorde ner varandra på ett synnerligen oprofessionellt sätt.

När landstingsledningen ville skärpa primärvården, och tvingades upphandla (enligt svensk lag ratificerad från EU), blev de privata läkarna som tokiga. De hade räknat med att i samlad tropp pressa landstingsledningen för att slippa göra vissa åtaganden - exempelvis ha ungdomsmottagning eller erbjuda psykosocial service.

Nu gick inte det, men upphandlingen blev ändå ett sorgligt kapitel. Med välputsad backspegel förstår man att flera kände hotet av att deras sötebrödsdagar skulle vara över.

Man skulle kunna tro att det bara är de privata läkarna som ifrågasätts. Så är det naturligtvis inte. Den offentligt anställde doktorn kan visserligen inte stoppa pengar i egen ficka, men det har varit problem i rehabiliteringen genom läkarnas ovilja att vid behov skriva remiss till sjukgymnast/naprapat/kiropraktor utanför sin egen mottagning. Patienten har hänvisats till mottagningens sjukgymnast.

Det kan fungera för många, men rimligen kan inte precis alla rörelseproblem lösas där. Det måste vara de medicinska

behoven som avgör till vilken kompetens patienten ska remitteras.

Det finns fördelar med den samlade primärvården för de gamla och multisjuka. De är sårbara vårdkonsumenter som knappast

tjänar på valfrihet åt alla håll. Det finns också nackdelar och nuvarande system måste revideras. Det hela har, förutom avtal, byggt på förtroende mellan doktorer och politiker. Det förtroendet kan politiken tydligen inte längre räkna med.

Monika Wilander

före detta landstingsråd

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons