Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Motorcyklister: Fel att införa försäkringsskatt

I debatten har regeringsalliansen hävdat att rattfyllerister, fortkörare och så vidare skall straffas hårdare med högre försäkringspremier. Vad de inte talar om är hur det skall gå till.

Annons

I alliansens förslag hävdar de att försäkringstagaren, genom fler skadefria år, kan sänka sin premie. För att antal skadefria år ska premiera fordonsägare måste numera den enskilde försäkringstagaren vara sitt försäkringsbolag trogen. Den typ av bonussystem som fanns tidigare, och som förslaget antas syfta till, har spelat ut sin roll eftersom försäkringsbolagen numera inte har någon rapporteringsskyldighet mellan varandra då försäkringstagare byter bolag. Eftersom inget annat framkommit kan man anta att alliansen fortfarande tror att det är på det här viset det skall kunna gå att särskilja vårdslösa förare. De här möjligheterna försvann i samband med att EU sagt ifrån att det inte får finnas några konkurrenshämmande åtgärder, vilket denna rapporteringsskyldighet ansågs vara. Den som orsakat en eller flera skador byter bara bolag, och kommer därmed undan eventuella påföljder, med höjd premie, av sitt beteende.

Att vissa trafikantgrupper, unga körkortsinnehavare, sportbils- och sportmotorcykeltrafikanter som kollektiv har en högre risk, och därmed betalar högra premier, är en sanning som inte går att motsäga. Det betyder dock inte att alla av dessa är drogpåverkade, överträder hastighetsgränser och är en allmän fara för sin omgivning och sig själva i trafiken. Frågan är alltså hur man ska särskilja dem med högre riskbeteende ur nämnda grupper? Dessutom finns det mängder med vårdslösa förare i andra, mindre riskbenägna grupper som det inte heller går att särskilja med det system som finns i dag.

Ett sätt att komma åt de vårdslösa förarna är att försäkringsbolagen kan få tillgång till Vägverkets/polisens register över fortkörare, rattfyllerister med mera. Det är ett förslag som nyligen dykt upp i debatten från olika håll, dock inte från alliansens sida, och ligger säkert långt fram i tiden.

De trafiksäkerhetshöjande effekter som förutspås från alliansens sida har ingen reell substans, då aspekter som nämns i förslaget redan finns inbyggda i dagens system.

Att välja säkrare fordon, vilket också nämns i förslaget, är en ekonomisk fråga för den enskilde. Med tanke på att denna skatt hårdast drabbar yngre fordonsägare, vilka också är mest olycksdrabbade, är risken stor att effekten blir den motsatta, det vill säga de väljer äldre, billigare och trafikfarligare fordon. Som en direkt följd av ökade kostnader ökar risken för att fler, och då i synnerhet ungdom, kommer att framföra oförsäkrade, och därmed oskattade, obesiktade och mer trafikfarliga fordon. Risken att bli upptäckt är tämligen liten och bötesbeloppet marginellt.

1976 kom en ny trafikskadelag vilken innebar att ersättningsnivåerna höjdes avsevärt och premierna ökade väsentligt, betydligt mer än nu föreslagen skatt. Dock finns inget som direkt tyder på att det resulterade i sänkta olyckstal.

En annan tveksam motivering är att samhällets kostnader och insatser för att förebygga/förhindra olyckor underlättas i och med att ansvaret för trafikrelaterade skador hamnar hos försäkringsbolagen. Med detta följer dock en risk att samhället minskar intresset för infrastruktur och trafiksäkerhetshöjande åtgärder.

Motiveringen att skatten på trafikförsäkringen skall resultera i samhällsekonomiska vinster i form av ökad trafiksäkerhet är inte hållbar. Anledningen är snarare ett behov av att finansiera statens kostnader. I och med att fordonsägarna finns registrerade så är det enkelt för staten att särskilja denna grupp ur det befintliga solidariska försäkringssystemet.

Stig Björk

Försäkringskonsulent Sveriges Motorcyklister

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons