Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Narkotikafritt samhälle är en orealistisk vision

Inför revidering av ett drogpolitiskt program stöter jag oupphörligt på texter som inne håller en vision om ett narkotikafritt sam- hälle.

Annons
Omöjligt. All narkotika kan inte stoppas eftersom en del läkemedel är narkotikaklassade,  hävdar Dan Karlsson (V).foto: Janerik Henriksson/scanpix

I Sala kommun exempelvis hävdar man att ”ingen skall använda narkotika eller andra beroendeframkallande medel”.

Jag frågar mig stilla hur detta skall gå till. Frågar även om man tänkt igenom konsekvenserna av denna vision. Antalet narkotikaklassade läkemedel är otroligt omfattande, det finns många hundra preparat att förskriva.

Läkemedelsverkets Föreskrifter om förteckningar över narkotika omfattar flera hundra olika ämnen. Flera av de vanliga ”illegala” drogerna har medicinsk tillämpning, exempelvis amfetamin, metamfetamin, morfin och kokablad (förteckning II med medicinsk användning).

Att då sätta upp målet att ingen ska använda beroendeframkallande medel är inte trovärdigt eller ens önskvärt. Många tusen personer tvingas använda beroendeframkallande läkemedel dagligen för att döva värk, smärta eller ångest.

Trafikverket har uppfattat en skillnad mellan illegal och legal användning av narkotika. Man skriver i sin information om ”nollgräns för narkotikaklassade droger” följande: ”Som narkotika räknas både illegal och legal narkotika” och de är båda förbjudna vid bilkörning.

Ett narkotikafritt samhälle är en orealistisk vision. Frågan är varför den återkommer trots att många inser hur orealistisk denna vision är.

Svaret är att det har en hel del med självbilden att göra. Bilden av den ståndaktige drogförebyggaren som har nolltolerans mot droger som sitt mål. En politisk bild som manats fram under många år utan att ifrågasättas av rädsla för att framstå som drogliberal.

Ett försök att definiera narkotika som den icke medicinska delen av förteckningarna (del I, ämnen utan medicinsk användning) håller inte heller eftersom åtskilliga av de vanliga illegala drogerna har medicinsk tillämpning. Dessutom är åtskillnaden bedräglig eftersom de legala och illegala delarna hänger ihop på många olika sätt.

Förskrivning av beroendeframkallande läkemedel är ett större problem än vad den illegala narkotikan är. Legal narkotika är mycket populär bland personer med beroendeproblem orsakade av illegala droger. Även det omvända förekommer, att personer med legalt bruk går över gränsen och brukar narkotiska preparat illegalt.

Bortsett från det sakligt felaktiga i målsättning om ett narkotikafritt samhälle har denna inriktning blivit ytterst repressiv. Många personer med beroendeproblem sitter långa perioder i fängelse utan att få den hjälp de behöver. Tvångsvård av alla sorter är ofta ineffektiv.

Dödligheten bland de ”tunga” narkotikamissbrukarna är skrämmande hög. Det är en konsekvens av den seglivade visionen om ett samhälle fritt från narkotika. Man har med förakt talat om att skadelindring (harm reduction) motverkar den narkotikapolitiska visionen, samhället blir ”medberoende”.

Sanningen är att samhället är den största källan till narkotikaproblem genom den omfattande förskrivning som sker.

I stället för en vision om ett samhälle fritt från narkotika föreslår jag en formulering om ett samhälle fritt från icke-medicinsk användning av narkotika, samt med en god kontroll och uppföljning av den förskrivning av beroendeframkallande läkemedel som sker. Dessutom behövs en inriktning mot att lindra skadorna av såväl alkoholbruk som av bruk av narkotika, såväl legal som illegal.

ARBOGA

Dan Karlsson (v)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons