Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationalism kan ge bättre anpassning

En modern nationalkänsla kan underlätta anpassningen till globaliseringens snabba förändringar, hävdar Jackie Jakubowski.

Annons
Flagga i tiden? En modern nationalkänsla kan underlätta anpassningen till globaliseringens snabba förändringar, hävdar Jackie Jakubowski.Foto: VLT:S arkiv

För mer än två århundraden sedan den franska revolutionen har nationalismen attraherat allt fler människor över hela världen. Nationalismen är en modern världsåskådning, som tar sin utgångspunkt i den kulturella och historiska gemenskapen, oftast inom mer eller mindre fastslagna territoriella gränser.

De mellanstatliga relationerna har i hög grad påverkats av sådana känslomässiga faktorer som nationell identitet, patriotisk lidelse och lojalitet med ”de egna”.

Idag gör globalt perspektiv, folkförflyttningar och digital teknologi det möjligt att ha förbindelser med andra människor och folk i en utsträckning som aldrig tidigare i historien. Vi bevittnar exempellösa globala förändringar, som omfattar både kulturella överskridanden och ekonomiskt beroende.

Denna globalisering väcker hos många en rädsla som gör att de söker sig tillbaka till etnicitetens, den egna kulturens och det egna språkets småskaliga och trygga värme. Allt detta tycks för många göra vaktslåendet om de gamla nationella lojaliteterna otidsenligt och naivt, om inte helt befängt.

Men nationalkänslan – nationalismen – låter sig varken resoneras bort eller lagstiftas mot. Den brittiske professorn i nationalism- och etnicitetforskning vid London School of Economics, Anthony D. Smith, skriver i sin bok, ”Chosen Peoples. Sacred Sources of National Identity” att ”hävdande av nationalkänslan inte behöver vara ett uttryck för längtan efter något föråldrat”.

”Den egna nationella identiteten kan bejakas för att skapa ett kulturellt fundament som kan ge mening, relevans och stabilitet i vår egen, moderna, globaliseringens tid.”

Nationalismen kan utgöra en kreativ grund för anpassning till globaliseringens utmaningar. Det avgörande är om nationalism har förmågan att omtolka innebörden i sina grundläggande element.

Sålunda kan en nation vara ”utvald” för ett annat uppdrag (än som tidigare, ”frälsa världen”); mer tidsenliga hjältar och hjältinnor kan lyftas fram (andra än härskare och generaler, berömda och hyllade på grund av envälde och grymhet); ett annat slags öde kan utlovas (än, som tidigare, hegemoni över andra folk och territorier).

Ju rikare kulturarv desto mer anpassningsbar kan nationell identitet vara. Det innebär att medlemmar i etniska grupper med stark nationell identitet – som grundar sig i kulturarv, historia och känslan av ödesgemenskap, i traditioner, riter och myter – löper mindre risk att sköljas av globaliseringens tsunamivåg som jämnar ut skillnader och utlånar kulturarv och historiska värden.

Att det förhåller sig så är medlemmarna i varje minoritetsgrupp väl medvetna om när de strävar efter en berikande integrering i majoritetssamhället

– samtidigt som de gör motstånd mot assimileringens utplånande effekt. I ett större, europeiskt, perspektiv är svenskarna en liten minoritet, och de står inför exakt samma utmaning som minoritetsgrupper i det svenska samhället: integrering i den europeiska gemenskapen, med bibehållande av den egna identiteten.

Jackie Jakubowski chefredaktör  Judisk krönika

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons