Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Naturskyddsföreningen: Vi värnar de vilda djuren

Annons

Lodjurshonan som sköts i en hästhage i Elingbo utanför Surahammar för ett par veckor sedan hade tredubbel otur. Dels var hästarnas ägare jägare dels fick han dålig rådgivning av Jägareförbundets representant i Västmanland, som tolkar paragraf 28 i jaktförordningen på sitt eget sätt. Och till råga på allt anser båda dessa personer att det finns för många lodjur och tycker att fler ska skjutas.

De flesta tamdjursägare är dock inte beväpnade. Den ändring av paragraf 28, den så kallade skyddsjaktparagrafen i jaktlagstiftningen, som gör det möjligt att i vissa lägen döda rovdjur som försvar av sina tamdjur riktar sig således i princip endast till de tamdjursägare som också är jägare.

Men det är inte heller fritt fram för jägare att skjuta även om ett rovdjur befinner sig i en hage med tamdjur. Det ska också finnas skälig anledning att befara ett angrepp och man ska i första hand försöka avvärja angreppet genom att skrämma bort rovdjuret. Andra alternativ ska prövas som att man tillfälligt tar in sina djur och sedan förebygger angrepp.

Det kan inte finnas skälig anledning att befara att ett lodjur på 15-20 kilo angriper en häst på 300-450 kilo. En häst som är försedd med fyra starka ben med hovar med vilka den kan slå framåt, bakåt och åt sidan. Det finns inga kända fall då ett lodjur skulle ha anfallit en häst. Det är sällsynt, om det ens finns något känt fall, där varg angripit häst. Myndigheterna har till och med bedömt risken för hästar som så obefintlig att man inte kan få statligt stöd för att sätta upp rovdjursstängsel. Det faktum att hästarna var skrämda kan inte anses vara ett skäl i lagens mening för dödande av lodjuret. Hästar är skygga och blir lätt skrämda även av annat vilt som går in i hagen eller av flygplan, tåg, bilar, skott med mera.

Skytten sköt enligt uppgift ett skrämskott, men lodjuret kom tillbaka och dödades med skott nummer två. Enligt uppgift uppehöll sig lodjuret en timme i hagen, (och märk väl, utan att skada hästarna). Vad gjorde jägaren/hästägaren i en hel timme medan hästarna jagades av lodjuret? Varför upprepades inte proceduren med flera skrämskott och varför gick inte jägaren ut i fållan för att skrämma djuret? Varför togs inte hästarna in i stallet så de fick lugna ner sig?

Jägarna hade till i våras ansökt om att få skjuta 20 lodjur och var minst sagt upprörda över att Länsstyrelsen och Naturvårdsverket endast medgav fem djur. Vid jaktens slut

hade fyra djur skjutits. En hona och hennes unge dödades sedan de fastnat i fällan hos en jägare. De andra två dödades efter att ha jagats med hundar.

Lostammen har minskat på senare år från att ha legat runt 1 500 djur, det vill säga lika med riksdagens beslutade miniminivå.

Jägarna vill hävda att det skulle bero på att lodjuren är svältfödda på grund av brist på bytesdjur, men hittills har de skjutna lodjur som alla obducerats på Statens veterinärmedicinska anstalt varit i gott hull. Under 2006/2007 sköt jägarna 103200 rådjur och 63600 harar. Vi undrar; vem är det egentligen som konkurrerar med vem? Det finns 1500 lodjur och 268000 jägare.

Ve den lokatt, som går in i betesfållan (eller "rävfällan" för den delen) hos en rovdjursfientlig jägare eller om den över huvud taget tar sig friheten att döda och äta rådjur! Straffet blir "förvaltning", det vill säga döden! Vi har fått nog av skjutandet - har du?

Tom Sävström

Lise-Lotte Norin

Naturskyddsföreningen Surahammar

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons