Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nima Sanandaji: Socialistisk planekonomi har aldrig lyckats

Annons

Sven-Olov Degerman skriver i en artikel att "vi som medborgare och väljare inte kan rösta på andra än borgerliga partier". Författaren refererar till Lenin för att fastslå att även de svenska socialisterna tillhör borgerligheten. Vidare skriver han att "Det som nu sker i Venezuela är värt att uppmärksammas och studeras. Där är man nu i färd med att bygga socialismen i det tjugoförsta århundradet. Venezuela bryter mot det som är gängse politiska metoder också i borgerligt demokratiskt styrda länder."

Det är förvisso sant att Hugo Cháves bryter mot gängse politiska metoder, men detta sker på bekostnad av demokratin i Venezuela. Det är beklagligt att man inom vänstern än en gång hyllar auktoritära vänsterledare som genomför socialistiska experiment inom den fattiga världen. Socialistisk planekonomi har aldrig lyckats, utan leder undantagslöst till stagnation och fattigdom. En politiker som styr sitt land bort mot demokrati och för en destruktiv ekonomisk politik förtjänar inte att hyllas.

Man kan även ifrågasätta Degermans påstående att alla politiska partier i Sverige är borgerliga. Gäller detta vänsterpartiet? Ett parti där många än i dag betraktar de kommunistiska diktaturer som ansvarat för mördandet av 70 miljoner människor som ett föredöme? Ett parti där den fattiga kubanska diktaturstaten betraktas med positiva ögon och där man förespråkar förstatligandet av Sveriges näringsliv?

Inslag av socialism finns även inom miljöpartiet, där många av ideologiska skäl motsätter sig ett modernt samhälle och i vissa fall rent av vill förbjuda räntan. Socialistiskt tänkande har faktiskt dominerat den samhällsomvandling som har skett i Sverige sedan socialdemokratin radikaliserades under 68-rörelsen. Trots allt har vi gått från ett samhälle där 10 procent av den vuxna befolkningen levde på bidrag till ett samhälle där 20-25 procent av dem i arbetsför ålder får sin försörjning från det offentliga.

Med tanke på att en genomsnittlig svensk inkomsttagare fortfarande betalar närmare 60 procent av sina intjänade pengar i synliga och dolda skatter är det rimligt att säga att den politiska mitten i Sverige är alltför fokuserad på socialism. Eller åtminstone att politikerna inser behovet att minska på beroendet av offentliga bidrag, men att ett system med så omfattande beroende är svår att förändra. Självklart vore det tänkbart att liksom Venezuela bryta mot "gängse politiska metoder", men är en utveckling mot socialism och auktoritärt styre verkligen värt att verka för?

Nima Sanandaji

Vd tankesmedjan Captus

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons