Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nitton läkare: Nu får det vara nog!

Annons

Efter att ha följt medierapporteringen och den utveckling som landstingets förtroendekris har tagit, kan vi inte låta bli att säga vår mening. Fokus måste återföras till de grundläggande problemen och en diskussion måste föras om det bästa sättet att lösa dem på.

Vi, som alla är narkosläkare och anställda på operationskliniken, och därmed kommer att stå utan klinikledning från och med den 1 juni, vill uttrycka vårt helhjärtade stöd för de klinikchefer och andra som valt att avsäga sig sina uppdrag. De har dragit den yttersta konsekvensen av att arbeta under ett ledarskap som mer eller mindre omöjliggjort en rationell drift av klinikerna. Detta efter att i åratal har försökt få till stånd en dialog och få det stöd uppifrån som varje chef behöver.

Att allt fler efterhand har anslutit sig till kritiken vittnar om att denna är långt mer utbredd än det i förstone framstod men också att många är missnöjda med det sätt på vilket kritiken bemötts och frågan hanterats. Att hävda att detta är "gammalt groll" visar bara på att ledningen under lång tid varit oförmögen att lösa problemen. Att det bara är två av åtta divisioner som reagerat är inte hela sanningen. Dessa två divisioner representerar 80 procent (!) av den sjukhusanknutna vården! Och fler, som till exempel hela primärvården, har senare anslutit sig.

Landstingsledningen pratar inte med verksamheten. Vårdgarantin skall finansieras ur driftsbudgeten. Arbetstidsdirektivets konsekvenser har man knappt börjat diskutera. Personalpolicyn försvårar rekrytering av nyckelgrupper som till exempel specialistutbildade sjuksköterskor.

De chefer som i desperation över situationen gått förbi sin landstingsdirektör och vänt sig till den politiska ledningen är överlag mycket kompetenta och har en insikt i och erfarenhet av verksamheten som en tjänsteman aldrig någonsin kan ha även om denne har aldrig så bra kvalifikationer i övrigt.

Den som har haft ensamrätten till att beskriva "verkligheten" för politikerna är en (1) tjänsteman! Det måste vara bättre att få information via flera kanaler än bara en.

Visa våra chefer den respekt de förtjänar och erkänn det ansvar de visat för verksamheten genom att höja sina röster! De agerar ju inte för att uppnå egna fördelar! Vård kan bedrivas under en mängd olika villkor men att få ut mesta möjliga vård för pengarna kräver genomtänkta beslut som måste kunna modifieras efterhand allteftersom verkligheten förändras. Detta kräver dialog. Det är både chefernas och politikernas ansvar att så sker.

Att redan på ett tidigt stadium ta ställning för den ena parten tyder inte på att man önskar gå till grunden med problemen. Det leder till att man målar in sig i ett hörn som är svårt att ta sig ur utan att förlora ansiktet och det hela utvecklas till en prestigekamp. Trovärdigheten hade ökat dramatiskt om man visat att man var beredd att ha en förutsättningslös diskussion om sakfrågorna. Detta oförbehållsamma stöd för den part mot vilken kritiken riktats ledde direkt till att konflikten utvidgades.

Det är förvisso inte alltid lösningen att "operera" bort det "sjuka" organet men ibland är det faktiskt det enda vettiga och kan möjliggöra en omstart förutsatt att viljan finns! Man kan inte låta resten av kroppen förtvina av omsorg för ett av dess organ.

Nu låter man den tjänsteman mot vilken kritiken riktats utforma ett förslag som innebär att man, på obestämd tid, inrättar ytterligare en nivå mellan verksamhet och ledning medan han själv sitter i orubbat bo det vill säga organisationen förblir i grunden oförändrad. Och detta tror man att klinikcheferna med flera skall acceptera. Man tror tydligen att man tillgodosett kraven genom att pliktskyldigast lyssna på kritikerna och sen göra minsta möjliga förändring.

Att tolv klinikchefer, en divisionschef och med dem ett stort antal mellanchefer på flera kliniker (!) slutar kommer inte att passera obemärkt. Rekrytering till dessa tjänster har redan tidigare visat sig svårt och kommer säkerligen inte bli lättare nu när landstinget visat hur man behandlar sina chefer.

Den patientnära vården kommer nog att vara densamma även efter den 1 juni, men avsaknaden av ledning, såväl organisatorisk som medicinsk, kommer givetvis i förlängningen att innebära stora konsekvenser för vårdkvaliteten.

Det är fel att lägga skulden för krisen på ett antal personer som gör sitt bästa för att driva en rättvis, modern och rationell sjukvård trots ständiga besparingskrav utan tydliga direktiv. Eller, som Magnus Edlund uttryckte sig, "man skall inte skjuta budbäraren".

I kunskapsintensiva verksamheter som till exempel sjukvård är byggnaden som rymmer dem mindre viktig medan innehållet är helt centralt. Snart står bara byggnaden kvar.

Narkosläkare och anställda på operationskliniken i Västerås

Anders Lagerklint

Tomasz Chudzik

Anders Jonsson

Erland Östberg

Mats Enlund

Jonas Landström

Peter Kobosko

Tomas Wahlberg

Elena Nicolic

Marina Nylund

Carl-Johan Sandvik

Jonas Wanbro

Berhane Teclemariam

Lisa Remahl

Makibi Cronstrand

Julie Brown

Håkan Scheer

Calle Bolldén

Marie Lemberg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons