Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohållbara valfrihetslöften inom vården

Annons

Äntligen tycks en av opinionsbildarna i samhället ha insett i vilken riktning välfärdstjänsterna är på väg. Den slutsatsen drar jag efter att ha läst VLT’s ledare 23 januari med titeln ”Välfärden är ingen restaurang”.

För den som varit verksam i den offentliga sjukvården har det sedan länge varit uppenbart att man inte å ena sidan kan predika för vårdpersonalen om behovet att prioritera och ransonera de begränsade och till synes allt knappare vårdresurserna och å andra sidan utställa vidsträckta löften till medborgarna att som ”kunder” få utnyttja dessa tjänster.

Utnyttjandet av de flesta av hälso- och sjukvårdens tjänster förutsätter kunskaper och erfaren-heter som en enskild med-borgare inte kan förväntas äga eller inhämta via nätet. Än mer gäller detta om tjänsterna dessutom ska utnyttjas på ett för samhället så etiskt och kostnadseffektivt sätt som möjligt.

Tyvärr är dock budskapet om att begränsa valfriheten för att rädda välfärds- systemet inte särskilt lockande politiskt. Så det är nog för mycket begärt att det kommer att märkas före valet i september månad.

Än mindre gäller det på den nationella nivån där vår socialminister desperat kämpar för att inte bli utspärrad från riksdagen. För bara några dagar sedan lade Göran Hägglund (KD) fram en lagrådsremiss som är baserad på den så kallade Patientmaktutredningen.

Den ger oss medborgare nya långtgående möjligheter att på egen hand ”shoppa” sjukvård. Som vanligt när det gäller många nationella beslut förutsätts landstingen, inte staten, betala notan för denna förändring.

Så för den redan hårt ansträngda landstings- ekonomin tillkommer nya krav som våra lokala politiker måste lösa.

Det kan verka både lockande och självklart att bejaka valfrihetens möjligheter. Men på längre sikt måste vi alla, såväl politiker som väljare, inse att välfärdens skattefinansierade tjänster är begränsade och inte något som varje enskild medborgare fritt kan förfoga över.

Särskilt gäller det om vi vill behålla en bra vård för dem som mest behöver den. Det behöver emellertid inte hindra oss från att även fortsättningsvis stärka patientens delaktighet och inflytande inom den vård som vi har möjlighet att erbjuda.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons