Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohlys sällskap i garderoben

Annons

Nu när Lars Ohly och andra envisa kommunister får springa gatlopp för gamla gratulationstelegram och kongressuttalanden, och för att de ännu inte kan bestämma sig om Kuba är en demokrati eller diktatur, är det på sin plats att mildra deras plåga och påminna om att de befinner sig i gott (?) sällskap. Ohly och hans vpk-kamrater var under hela 1980-talet inte ensamma om att hylla diktaturen på Kuba i ordalag som i dag känns pinsamma. Så sent som 1986 kunde man i Sydsvenska Dagbladet läsa att Fidel Castro "är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långt perspektiv. Han är encyklopedist och har närmast en renässansfurstens drag". Orden är den socialdemokratiske kabinettssekreteraren och förre FN-ambassadören Pierre Schoris.

I dag skrattar, eller upprörs, många när Eva Björklund från Svensk-kubanska föreningen och styrelseledamot i vänsterpartiet hävdar att "Kuba är mer demokratiskt än Sverige" och att oppositionen mot Castro är USA-agenter. På sin tid skrev chefredaktören i det socialdemokratiska Aftonbladet, Gunnar Fredriksson, att "de politiska fångarna på Kuba är ett folk som samarbetar med USA och CIA till förmån för den amerikanska dominansen i Latinamerika".

Det var fler än medlemmarna i Ohlys och Lars Werners parti som inte kunde skilja mellan diktatur och demokrati, mellan ockupation och självständighet. Så sent som hösten 1989, samtidigt som Berlinmuren föll, förklarade den dåvarande socialdemokratiske utrikesministern Sten Andersson att de baltiska staterna "inte var ockuperade", och att det bara var "en minoritet" i dessa länder som krävde självständighet från Sovjetunionen - ett krav som Pierre Schori kallade "separatism".

Det finns många exempel på hur den socialdemokratiska regeringen och socialdemokratiska debattörer under hela 1980-talet tycktes föredra socialism utan demokrati framför demokrati utan socialism: Den självklara kritiken mot högerdiktaturer motsvarade inte alltid viljan att kritisera Sovjet och dess block. Detta var i själva verket en medveten politisk linje som fick sitt namn efter den dåvarande utrikesministern Lennart Bodström. Sin doktrin formulerade han i en artikel i Svenska Dagbladet (7/11 1982): "Sverige bör inte kritisera andra länder på grund av deras politiska konstruktion." Några dagar senare gjorde kabinettssekreterare Schori ett ytterligare klargörande: "Vi skall inte ägna oss åt systemkritik av andra länder."

Ingen behövde tvivla på att Bodström och Schori syftade på de kommunistiska diktaturerna i öst. Snart ryckte också våra egna politruker ut och lade ut texten. Aftonbladets chefredaktör Yrsa Stenius kritiserade dem som "demoniserade sovjetmakten" och Stig Hadenius, som blev pressråd vid den svenska ambassaden i Washington, varnade för att "meningslösa förolämpningar" bara ökade de sovjetiska ledarnas misstänksamhet mot Sverige. Det Hadenius reagerade så starkt på var en ledarartikel i en borgerlig tidning som slog fast det självklara: "Den ondska och den människofientlighet som genomsyrar det ryska systemet är närmast ofattbart för oss som bor i ett fritt land."

Man behövde alltså inte vara kommunist för att förringa eller försvara förtrycket i de kommunistiska länderna. När allt kommer omkring förblev Ohly och hans kamrater trogna sin ideologis antidemokratiska innehåll.

Sveket var mycket större från sådana socialdemokrater som Schori och Andersson. De gjorde också långt större skada när de valde att cyniskt förneka eller hylla diktaturer, eftersom deras förankring i ett demokratiskt parti gav dem en trovärdighet, och deras position i regeringsmaktens centrum ett inflytande, som ett litet kommunistparti i Sverige aldrig hade.

Andres Küng, som i början av 1980-talet skrev en bok om medlöperi och opportunism, hyckleri och feghet, kallade dessa demokratins förrädare för "vindens barn". I dag när det blåser kring de sista (?) kommunisterna håller de tyst och låtsas som om det regnar.

Jackie Jakubowski

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons