Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olov Jansson: Varför skäms vi över Sverige?

Annons
Nationell symbol. På måndag är det Sveriges nationaldag. Hur många vet varför den firas just den 6 juni? foto: scanpix

Så gott som hela mitt yrkesliv har jag tillbringat utomlands. Det inte många länder på vår jord som jag inte har besökt i mitt arbete inom den marina sektorn.

Förra året hade jag dock turen att vara hemma i Sverige på vår nationaldag. Döm om min förvåning när frånvaron av svenska flaggor var påfallande! Jag har varit i USA den 4 juli, Norge under 17 maj, Frankrike 14 juli och så vidare. Alltid ett hav av flaggor och nationella symboler vart man än såg.

Skäms vi över vårt eget land? Lär inte skolorna ut längre att Gustav Wasa valdes till kung den 6 juni 1523, Kalmarunionen upphörde och Sverige blev självständigt? Är namnet Wasa bara liktydigt med knäckebröd, ett skidlopp och en stad i Finland? Jämför med till exempel Norge där den minsta knatte känner till att 17 maj firas därför att den dagen 1814 skrevs grundlagen under på Eidsvoll.

Varför anses det numera provocerande att hissa den svenska flaggan till och med på nationaldagen? Provocerande för vem?

Ju mer jag nu ser hur mitt land har förändrats, desto mer förundrad blir jag.

Varför får man i många skolor inte sjunga Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen? Vem tar anstöt av det? Ingen jag känner till i alla fall, vare sig utlänning, gammalsvensk eller ny sådan. Endast ofördragsamma individer vill förneka oss, som utan att vara medlemmar i eller sympatisera med något extremparti, tycker om den psalmen. Jag skrev ofördragsamma, men kanske ett bättre ord vore ”underdåniga” att döma av de beslutsfattande figurer som omedelbart lägger sig på rygg för att på det sättet undvika de hypotetiska konfrontationer som tros frammanas av Blomstertiden, där ordet Gud ingår i en av verserna.

Det är tydligt att just religion upprör de svenska sinnena. I synnehet hos dem som med en nitisk trosvishet envist framhärdar att någon gud inte existerar ...

Men, fast detta är inte ett inlägg i någon religionsdebatt undrar jag likaväl varför ordet Gud bör undvikas i offentliga sammanhang. Är det av rädsla för att såra vår multikulturella befolkning av till exempel muslimer, hinduer, buddhister, shintoister, ateister och andra -ister? Islams gud kallas Allah, vilket översatt till svenska blir just gud! Shinto betyder Way of Gods. Alla religioner, buddhismen undantagen, har en eller fler gudar.

Ska vi behöva rensa ut ord som gudagott, gudabenådad, gudskelov och liknande för att inte stöta oss med någon? Varför inte stryka herre också eftersom det ofta används om kristendomens gud?

Om detta fortgår föreslår jag att många fler ord bör tas bort ur Svenska akademiens ordlista, nämligen: tolerans, fördragsamhet, fördomsfrihet, överseende, vidsynthet och, inte minst, klokhet. Betydelsen av dessa ord tycks ha försvunnit in i dumhetens ogenomträngliga töcken.

Här förväntar jag mig en mångfald av protester. Men tänk efter: tolerans och de andra ordens betydelse gäller väl för oss alla.

Jag är övertygad om att få eller ingen invandrare tar anstöt eller mår illa av vår svenska flagga och nationalsång. Jag tror även att barn av multikulturell bakgrund är lika lyckliga som svenska ”originalbarn” när de sjunger Den blomstertid nu kommer för att sedan rusa ut till det härliga sommarlovet.

Tider förändras och vi med dem. Har jag kanske fel i min uppfattning om vårt moderna svenska samhälle? I så fall, varför har det blivit så viktigt att ta avstånd från alla yttringar av stolthet över Sverige och dess traditioner? Varför talas det bara om elände och inte allt det goda som finns här? För det gör det!

Varför skäms vi över vårt land? Varför är det inne att tala illa om det?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons