Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omsorg om funktionshindrade?

Annons

Proaros har tagit ett principbeslut (enligt Helene Öhrling) att personal i gruppbostäder för funktionshindrade inte ska äta pedagogiska måltider i gruppbostäderna. De ska äta egen mat eller betala särskilt.

Har Proaros beaktat den situation som våra autistiska ungdomar befinner sig i? Deras brist på sociala kontakter utanför gruppbostaden eller dagcenter är i det närmaste total. Man kan ju ålägga personal att äta sin matsäck tillsammans med dessa ungdomar - eller kan man det?

Vilka signaler ger detta till våra funktionshindrade - att personalen äter annan mat?

Som jämförelse kan nämnas att personalen äter pedagogiska måltider gratis med sina elever, för att få lugnande inverkan i matsalen. Vilka tankar har man inom Proaros efter sitt beslut?

Har man över huvud taget funderat på konsekvenserna? Hur ska våra autistiska ungdomar få någon form av gemenskap vid sina måltider? Personalen finns ju i stället för familjen!

Vilket bordsskick förväntar man sig ska utvecklas? Svaren har redan börjat anlända: man häller ut kaffet på mattan i sin ensamhet, maten "skyfflas" in snabbt, eftersom inga pratpauser ingår. Bristen på trivsel tar sig självdestruktiva uttryck som, att bita sig i handen, slå sig i huvudet, riva på armstödet med naglarna och visa osäkerhet vid måltiderna genom att vicka med maten på tallriken, så att den ibland hamnar på bord eller golv och så vidare.

Man frågar sig allvarligt hur väl Proaros förankrar sitt beslut? Är det konsekvensen att man först lagar till maten med den boende och sedan sätter sig och tittar på under måltiden?

Var ligger vinsten?

Vilket värde har mänsklig gemenskap för Proaros och budgeten?

Johnny Pekkala

Torsten Hober

Autistföreningen i Västmanland

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons