Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orimligt flytta länsrätten till Uppsala

Länsrätten är en förvaltningsdomstol i första instans. För Västmanlands län ligger läns-rätten i Västerås.

Annons

Till länsrätten överklagas beslut av bland annat Försäkringskassan, Skatteverket, kommunen och länsstyrelsen. Det innebär att en person som är missnöjd med Försäkringskassans beslut om avslag på en sjukskrivning eller Skatteverkets beslut att vägra ett skatteavdrag, eller kommunens beslut att vägra byggnadslov eller länsstyrelsens beslut att återkalla ett körkort, hamnar hos länsrätten om han eller hon överklagar beslutet.

Besluten överklagas vanligtvis av en enskild person utan att vara företrädd av ett juridiskt ombud. Rättshjälp kan beviljas endast undantagsvis i dessa mål. Länsrätten är med andra ord en domstol vars verksamhet riktar sig till envar enskild person med boende inom länet, och även juridiska personer med säte inom länet.

Regeringen har nu för avsikt att flytta länsrätten i Västmanlands län till Uppsala för att där sammanläggas med länsrätten i Uppsala län. Beslut om detta kommer under juni

månad 2009 att tas i riksdagen. Detta avses att ske samtidigt som en allmän centralisering nyligen har ägt rum av flera statliga myndigheter. Till exempel är Försäkringskassan, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten numera var för sig organiserade som en enda myndighet.

Avsikten med detta är att effektivisera myndighetens arbete. Det innebär till exempel för Försäkringskassans vidkommande att ärenden om barnbidrag, arbetsskador, tandvård, bostadsbidrag, med mera inte längre handläggs inom Västmanlands län utan på andra ställen inom landet. Den som vill personligen uppsöka sin handläggare måste därmed åka till exempelvis till Lund eller Karlshamn. Detta förstår envar att det är ogörligt.

Domstolsverket, som är administrativ centralmyndighet för domstolarna, har under flera år med emfas framhållit att verksam–heten ska bedrivas i ett medborgarperspektiv. Men var finns medborgarperspektivet för den person inom Västmanlands län som vill, men inte kan, uppsöka sin ärendehandläggare och som i nästa instans måste bege sig till Uppsala för att åstadkomma ett personligt möte? Och hur klimatsmart är detta?

Många nöjer sig med att sköta kontakten med myndigheten och domstolen skriftligen men det finns ett stort antal som även vill ha en personlig kontakt med myndigheten eller domstolen. Är det inte ett högst rimligt krav för den som bor inom Västmanlands län att ärendet åtminstone kan överklagas till en domstol som ligger inom länet? Finns det inte en överhängande risk för att den långt drivna effektiviteten går ut över den enskilde som i slutändan känner att han eller hon inte fick en rimlig chans att föra sin talan?

Vad undertecknad och andra anställda inom länsrätten anser är naturligtvis helt

ointressant, utan det väsentliga är vad länets riksdagsmän tycker, som inom kort ska rösta i saken i riksdagen.

Att oppositionens riksdagsledamöter kommer att rösta emot förslaget tar jag för givet. Detta inlägg riktar sig därför främst till de

lokala riksdagsledöterna inom Alliansen – Jörgen Johansson (C), Staffan Anger (M),

Jessica Polfjärd (M) och Agneta Berliner (FP). Vågar de rösta efter sin övertygelse, och då kanske gå emot partiledningen, eller blir de en i raden av de färglösa ledamöter som förlamar riksdagen enligt vad Gunnar Wetterberg beskrev på DN Debatt den 4 maj 2009?

rådman vid länsrätten i Västmanlands län

Leif Hallner

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons