Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oroshärdar kräver ökade försvarsutgifter

Vem kunde på 1930-talet ana att andra världskriget skulle bli ett faktum?

Annons

Vissa fredsänglar hoppades på den eviga fredens ankomst.

Tyvärr en utopi. USA, räddaren i nöden den gången, har sedermera minskat sitt intresse för Europas försvar och riktar sig numera mot Asien

Kriserna har åter närmat sig Europa, nu senast genom Rysslands försök att annektera Krimhalvön, där det ryska språket har en stark position. Utvecklingen ger upphov till oro även för Baltikum.

Dessa händelser måste påverka politikernas ansvar för rikets försvar inklusive en starkare relation till Nato. Det måste även medföra ett utökat stöd för vår försvarsindustri.

Folkpartiet är numera det parti som går i bräschen för försvarsfrågorna, medan Moderaterna blivit ovanligt tystlåtna. Inte minst vår ÖB har uttryckt stor oro för vår försvarsförmåga.

Nyligen genomförda opinionsundersökningar, visar att svenska folkets försvarsvilja inte återspeglas i dagens politik. Våra folkvalda har ett stort ansvar för att återställa en beredskap, som ökar förtroendet för vårt försvar.

Som chef för dåvarande FFV-koncernen med 9000 anställda och med den tonvikten på försvarsmateriel och vapensystem upplevde jag betydande svårigheter att planera för framtiden. Politikerna själva var veliga, när det gällde att lämna klara besked.

För att lindra konsekvenserna av nedskärningarna hoppades försvars- industrin att kunna omforma sitt tekniska kunnande till produkter och system för en civil marknad. Resultatet blev ett komplett misslyckande. Avvikelserna i kultur och tradition mellan civil och militär marknad var alltför stora.

Många hoppades, att en ökad export var en räddningsplanka. Exporten var då som nu omgärdad av ett antal nödvändiga restriktioner.

Olika regeringar tolkade emellertid dessa exportbestämmelser på olika sätt. När jag jämför med andra länders syn på saken tycker jag att det kunde vara motiverat att vi hade en mer expansiv hållning i vissa situationer.

Naturligtvis krävs det samsyn om problemen. Det råder ingen tvekan om att exporten är en förutsättning för industrins överlevnad. Sedan 1990-talet är de svenska försvarsindustrierna (SAAB, Bofors och FFV) samlade i en enhet under namnet SAAB.

Enligt min erfarenhet är följande punkter värda att föras upp på dagordningen:

• Säkerhetsaspekten ska vara avgörande för politiken, inte sysselsättningen.

• Öka försvarsanslagen till en nivå som skapar förtroende hos allmänheten och omvärlden

• Fråga medborgarna till råds i stället för att besluta över folkets huvuden.

• Arbeta för samsyn och mindre konflikt i den viktiga försvarsfrågan.

• Exportregelverket tillfredsställande. Säkerställ stabil tolkning.

• Effektivare rekrytering av försvarets personal.

• Sprid positivt budskap om försvaret för att förbättra imagen hos ungdomar.

• Öka samarbetet mellan de nordiska försvarsindustrierna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons