Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Östturkestan - en tickande bomb

Annons

Östturkestan är en provins i nordvästra Kina som går under det kinesiska namnet Xinjiang. Runt 1950 då Östturkestan ockuperades av Kina blev många människor brutalt slaktade. Kina har sedan dess hållit Östturkestan i ett järngrepp där de turktalande uigurerna har drabbats värst.

Åren 1932-1934 och 1944-1949 var Östturkestan självständigt. 1949 var cirka 96 procent av befolkningen i Östturkestan uigurer, men på grund av massinflyttning, oftast tvångsförflyttning, av Han-kineser har uigurernas andel av befolkningen nu minskat till 45 procent. Uigurerna är nu minoritet i sitt eget land!

I ett svenskt sammanhang kan det beskrivas så här: Tänk er att nio miljoner kineser skulle ha bosatt sig i Sverige under de senaste 55 åren. De skulle förbjuda oss att tala vårt eget språk, att bestämma över oss själva och att utöva vår religion. För att få arbete skulle vi vara tvungna att lära oss tala och skriva flytande kinesiska. Kinesiska skulle bli obligatoriskt i alla svenska skolor. Tänk er att Sverige skulle bli centrum för en strid mellan stormakterna över hela Europa.

Men det här handlar inte om Sverige och svenskarna, utan om Östturkestan som är ockuperat av Kina.

Den svenske upptäcksresanden Sven Hedin var den förste som kartlade Östturkestan som tidigare varit en vit fläck på kartan. Idag är provinsen en svart fläck, ett svart hål på kartan.

På 1890-talet kom Svenska missionsförbundet till Östturkestan. Under drygt 40 år drev de barnhem, skolor och sjukhus i landet. På 1930-talet rådde strider i Östturkestan och de cirka 60 svenska missionärerna var tvungna att lämna området, annars skulle de bli dödade. Kyrkorna de byggt upp förstördes, skolor och barnhem kom att användas till andra syften.

Amnesty International och Human Rights Watch rapporterar regelbundet om hur förföljelserna och förtrycket av uigurerna ökar. I rapporten Gross Violations of Human Rights in the Xinjiang Uighur Autonomous Region skriver Amnesty om grova övergrepp på uigurerna. Summariska avrättningar, godtyckliga gripanden och bristfälliga rättegångar förekommer ofta och Amnesty tror att den information som kommer till omvärldens kännedom bara är toppen av ett isberg.

Kina vägrar ge Östturkestan självständighet. Provinsen gränsar till Kina, Mongoliet, Ryssland, Kazakhstan, Kirgisistan, Tadjikistan, Afghanistan, Pakistan och är alltför värdefull för Kina vad gäller råvaror, inte minst olja och mineraler. Militärstrategiskt är området mycket betydelsefullt.

För att stoppa den uiguriska självständighetskampen deltar Kina i "kriget mot terrorismen" som leds av USA. Men fler uigurer protesterar mot det kraftigt ökande förtrycket och våldet mot mänskliga rättigheter.

Och oron över det växande antalet uiguriska så kallade "separatister" och "terrorister" gör att Kinas myndigheter har skärpt kontrollen i området.

I artikeln "Kina får centrum mot terror" i Svenska Dagbladet den 1 september 2005, rapporterar TT-AFP om Kinas stora satsning på ett särskilt poliscentrum för forskning och utbildning i "terrorism, separatism och religiös extremism". Budgeten ligger på omkring 660 miljoner kronor. Centret ska vara klart inom fem år, och man kan spekulera i vad detta kommer leda till.

Många uigurer försöker fly till grannländerna för att därifrån kämpa för uigurernas mänskliga rättigheter. Men omvärlden är beroende av Kinas kapital, marknader eller råvaror och detta placerar Kina i en maktposition. Genom ekonomiska påtryckningar tvingar Kina andra länder att skicka tillbaka uiguriska flyktingar till Kina där arresteringar, tortyr och avrättningar väntar.

Exil-uigurer och deras anhöriga som är kvar i Kina övervakas av kineserna. Kinas myndigheter kan använda sig av utpressning och hot om att döda uiguriska familjemedlemmar och släktingar som är kvar i Östturke-stan. Med Kinas nya "antiterroristlag" förbereds bekämpningen av så kallade terroristgrupper genom att stoppa ekonomiskt, moraliskt och annat stöd utifrån.

Detta kan sammanfattas i ett uiguriskt talessätt: "Vi är ägget och Kina är stenen. Om ägget träffar stenen, vilken krossas?".

Uigurernas 4000 år gamla kultur håller på att dö ut. Vem bryr sig?

Ida Larsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons