Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överläkare: Flickor har fått sämre psykisk hälsa

Folkhälsan i Sverige har blivit bättre för de flesta. Det är glädjande. Men det finns ett undantag. För unga kvinnor har den psykiska hälsan försämrats.

Annons

Denna negativa trend syns tydligt även i Västmanland i undersökningar av ungas psykiska hälsa. Inom barn- och ungdoms-psykiatrin (BUP) möter vi dessa flickor. De är deprimerade, de gör självmordsförsök, de har ofta stark ångest och skadar sig själva. Vi ser också många pojkar som far illa.

För båda könen gäller att så kallade neuropsykiatriska svårigheter (till exempel adhd, Aspergers syndrom och olika typer av stämningssvängningar) syns allt mer tydligt då kraven på flexibilitet och snabba omställningar höjs fortlöpande i informationssamhället. Det verkar dock som om pojkar i allmänhet känner sig mindre stressade än flickor – vad nu det kan bero på.

När vi på BUP möter en ung människa

i kris undersöker vi hur balansen ser ut mellan de krav hon upplever och den så kallade copingförmåga hon har (av engelskans cope = klara av, ta itu med). Vi människor är födda med vissa skillnader i våra hjärnor som

i kombination med olika traumatiska upplevelser kan göra oss extra känsliga till exempel för stökiga klassrum, kritik, mobbning, övergrepp, familjekonflikter etcetera. Vi försöker ställa en diagnos och förstå vad en individ har råkat ut för.

För att ge hjälp att stärka copingförmågan arbetar vi på tre områden:

1. Stöd till nätverket, familj, skola etcetera,

2. insatser till individen med kognitiv

beteendeterapi (KBT) och olika andra typer av psykoterapeutiska samtal,

3. mediciner.

De två första typerna av insatser är troligen viktigast på lång sikt. ”No man is an island,” har någon sagt. Vi lever hela livet i relationer som kan stödja oss eller riva ner vår stabilitet. Därför måste individens relationer sättas i fokus. På senare år har utvecklingen inom BUP varit stark vad gäller KBT och mediciner, medan arbetet med familjer till stor del

tagits över och utvecklats av kommunerna. Samverkan mellan BUP, skola och socialtjänst är viktigare än någonsin.

Nu är samhället i ekonomisk kris. Landstinget skall spara. Västerås kommun över-väger att minska sina familjeterapiprogram. Skolorna i många kommuner skär ned precis som de gjorde i början på 1990-talet. Förlorare då var alla de som var i behov av stöd från samhället i form av extra stöd i skolan, familjer med små ekonomiska resurser och svaga nätverk.

Politiker i kommuner och landsting vill jag uppmana: Behåll resurserna så att de barn och unga som behöver, får fortsatt hjälp.

Behandlingsresurser till barn i kris är ingen lyx som man kan öka i goda tider och snåla in på i magra tider. Man bör göra tvärtom.

* Minska inte specialundervisning och små undervisningsgrupper.

* Behåll familjebehandling inom kommunerna minst på nuvarande nivå.

* Fortsätt satsningen på barnahus där de allra mest utsatta barnen har blivit synliga. Se till att de får tillgång till behandling.

* Minska inte resurserna på BUP, men effektivisera verksamheten och använd de friställda resurserna till en satsning på förebyggande arbete och behandling för flickor med nedsatt psykisk hälsa.

* Höj åldersgränsen för BUP till 20 år. De flesta går i skolan och bor hemma så länge.

Lars Westerström

överläkare vid Centrallasarettet i Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons