Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Överläkare: Rationella sparförslag kräver visioner

Annons

De senaste veckorna har landstinget presenterat olika sparförslag som diskuterats flitigt i press och på arbetsplatser. Man får intrycket att det viktigaste för den västmanländska sjukvården är att spara pengar. Vår uppfattning är att diskussionen måste bli mer visionär.

Vi vill därför illustrera att det är betydligt mer komplicerat än besparingskraven ger sken av. Mitt i all spariver krävs nämligen strategiskt tänkande och förmåga att göra kloka satsningar, vilket kommer att ställa stora krav på våra styrande landstingspolitiker.

Under den gångna tioårsperioden har antalet vårdplatser och antalet sjukvårdsanställda minskat kraftigt. Den akuta sjukvården har mer eller mindre koncentrerats, både på gott och ont, till Västerås. Det positiva med centralisering är att resurser samlas på ett ställe för att bedriva rationell och

modern sjukvård. Det negativa är att tillgängligheten till sjukvård minskar och därmed ger försämrad service till bosatta utanför länets huvudort. Vi har ännu inte utvärderat de samlade effekterna av denna centralisering, innan nya förslag på regionalisering kommer.

Regionalisering är en konsekvens av Ansvarsutredningen som under ledning av landshövdingen i Västmanland, Mats Svegfors, presenterades i ett betänkande i februari 2007. Med hänvisning till landstingets framtida arbetsuppgifter och de förväntade kostnadsstegringarna rekommenderar utredarna att man slår ihop ett antal landsting kring till så kallade storregioner. Sådana regioner finns redan i Skåne eller Västra Götaland. Utredningen har väckt en häftig debatt som för det mesta handlat om detaljer kring hur gränserna för dessa regioner ska dras. Det tycks dock bara vara en tidsfråga innan storregioner blir aktuella för hela Sverige.

Som bekant har vi inget universitetssjukhus i länet och det finns inte heller något utrymme för ett sådant, med de krav som ställs på den typen av verksamhet. Vi har i vår närhet tre universitetssjukhus: Akademiska i Uppsala, Karolinska i Stockholm och Universitetssjukhuset i Örebro, alla inom en radie av cirka tio mil och med bra kommunikationer till och från Västerås.

Har vi i Västmanland en realistisk möjlighet att bedriva sjukvård med hög kvalitet i den rådande konkurrensen, eller kommer Centrallasarettet i Västerås så småningom att degraderas till en större sjukstuga utan några ambitioner för egen utveckling?

Vi är övertygade om att den västmanländska sjukvården kan bli tillräckligt bra för att slippa en nedmontering - om rätt vision finns. Sjukvården i Västmanland kan till och med bli ett värdefullt tillskott i en framtida, större region om vi bygger vidare på dess starka sidor. Men då krävs handling!

Vad i dagens västmanländska sjukvård kan vara till gagn i ett framtida "storlandsting"? Genom att studera Socialstyrelsens senaste redovisning av nationella kvalitetsregister framträder Västmanlands styrkor. För att klara framtida, ökade krav på kvalitet och effektivitet bör sjukvården i Västmanland satsa på patientorienterade, funktionella centrumbildningar. Ett centrum bör vara oberoende av klinik- och divisionsgränser och syfta till att kunskap från olika specialiteter möts, med ett gemensamt mål: bästa möjliga vård för patienterna.

Bröstenheten är redan idag en sådan enhet i liten skala, där kvinnor med bröstcancer har en möjlighet att snabbt bli

omhändertagna vid avvikande fynd på mammografiundersökning. Om cancer upptäcks kan ett kirurgiskt ingripande,

onkologisk behandling, rehabilitering och efterkontroller skötas från ett och samma ställe. Detta innebär god kontinuitet och trygghet för patienten.

Synsättet bör utvidgas för att kunna skapa funktionella centrumbildningar. Exempel på sådana skulle kunna gälla mag- och tarmsjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar. Listan kan göras betydligt längre. Det viktiga är att inte gammaldags revirtänkande och organisatoriska stuprör sätter käppar

i hjulen. Till ett hjärt- kärlcentrum skulle patienter med åderförkalkningssjukdom i hjärtats kranskärl eller perifera kärl kunna skickas. Här skulle finnas vårdprogram och närhet mellan olika specialiteter. Här skulle man utan onödiga remisser utreda patientens blodkärl med röntgen, ultraljud eller andra diagnostiska metoder. Man skulle även kunna fokusera på andra så kallade riskfaktorer för åderförkalkning och patienten kan därefter få korrekt behandling av hjärtläkare, kärlkirurg eller strokedoktor.

Man måste våga göra satsningar, även i besparingstider. Man måste våga vara visionär om framtidens sjukvård, så att inte ekonomi blir det enda som styr agendan.

Politiker och tjänstemän måste ha mod och framsynthet att våga satsa på en förändrad vårdstruktur för att skapa bra sjukvård för västmanlänningar även i framtiden. Att ifrågasätta befintliga strukturer, och istället bygga funktionella centra med fokus på patienterna, kräver mod. Dessa centra kommer att visa vägen för framtidens vård i regionen. Detta ger en önskad dynamik i sjukvården och bidrar till ökad patienttrygghet i framtiden.

Jerzy Leppert

Professor, Centrum för klinisk forskning

Egil Henriksen

Klinikchef, Röntgen- och fysiologkliniken

Ingemar Lönnberg

Klinikchef, Hjärtmedicinska kliniken

Anders Hellberg

klinikchef, Kärlkirurgiska kliniken

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons