Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

P-O Lundh: När kommunens korttidsboende blir långtidsförvaring

Annons

En hyfsat frisk människa har nu nästan fullständigt brutits ner fysiskt och psykiskt.

Skarp kritik av korttidsboende.Foto: VLT:s arkiv

En korttidsplats är till för att återhämta krafter och träna funktioner för att kunna bo kvar hemma. Förväntad tid på en sådan plats är någon vecka. Nu har en 84-årig anhörig haft en korttidsplats (på Zethelius och Hälleborg) i över åtta månader utan någon som helst meningsfull vård eller behandling. Det är som en Kafka-lik mardrömsvärld där patienten bara blir sämre och sämre på grund av utebliven hjälp.

Boendets uppdragsbeskrivning är mycket tydlig. Ett multiprofessionellt team ska säkerställa att patientens behov av vård och omsorg tillgodoses ur ett helhetsperspektiv. Yrkeskategorier i det multiprofessionella teamet kan exempelvis vara läkare, verksamhetschef, sjuksköterska, sjukgymnast/fysioterapeut, arbetsterapeut, biståndshandläggare, kurator och undersköterska. Verksamhetschefen ska enligt lag säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet tillgodoses.

Allt detta låter mycket bra. Problemet är bara att det inte alls fungerar. Det finns inte tillstymmelse till vare sig läkare eller personal som behövs för rehabilitering och träning. Det finns inte tillstymmelse till lagstadgad samordning mellan olika professioner eller adekvat dokumentation som beskriver patientens hälsotillstånd och behov. Det finns inte tillstymmelse till lagstadgad planering.

Eftersom det inte finns någon dokumentation eller planering vet inte personalen vad patienten behöver. Personalen närmast patienten har varken tid eller befogenheter att upprätta någon vårdplan utan hänvisar till chefen som hela tiden gör sig onåbar. Det är en ständig rundgång eller tystnad.

På detta sätt går dag efter dag utan den vård och behandling som behövs. Patientens tillvaro blir en passiv förvaring i sängen, vilket i sin tur gradvis bryter ner kroppen. Alla försök till kommunikation och vårdplanering avvisas av chefen på boendet. Biståndshandläggare, chefer på olika nivåer och läkare gör sig onåbara eller hänvisar till andra.

I slutändan hänvisar de högsta cheferna inom kommunen och regionen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Men IVO har hållit på med ärenden gällande boendet sedan förra sommaren och tycks stå handfallna.

Även IVO hukar alltså under tystnad. Under tiden är varje ny dag lik gårdagen för patienten. Varje ny dag i passiv förvaring innebär också en gradvis försämring. Efter över åtta månader är försämringen synnerligen påtaglig. En hyfsat frisk människa har nu nästan fullständigt brutits ner fysiskt och psykiskt.

P-O Lundh

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons