Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Patienters verklighet i ätstörningsartiklar

Annons

Visst är det VLT som har skrivit artiklarna om anorexivården i Västmanland, men det är ju vi patienter som har delat med oss av våra erfarenheter och upplevelser av vården. Därför är det fel av Lars Westerström den 13 april att skylla på VLT för negativ publicitet då VLT bara förmedlar våra åsikter.

Sen kanske man borde fundera på varför ätstörningsvården får sådan negativ publicitet, det är ju knappast så att vi patienter går ut i tidningen och hittar på saker. Man kan också fundera på varför ätstörningsvården bara har fått negativ publicitet, varför ingen med positiva erfarenheter har klivit fram och gjort sin röst hörd.

Vad vi inte kan förstå är vad Lars Westerström menar med att artikeln den 8 april skulle vara kritisk mot anorexivården. Artikeln handlade först och främst om att Mathilda har fått rätt hjälp och i dag mår mycket bättre. Artikeln borde först och främst ses som ett bevis på att det går att bli bättre från en ätstörning och eventuellt kunna ge hopp åt andra som lider av en ätstörning.

Så har i alla fall de flesta andra tolkat artikeln. Det verkar som om Lars Westerström och övriga inom ätstörningsvården i Västmanland inte kan ta kritik. De verkar bara göra allt de kan för att argumentera emot artiklarna i stället för att lyssna på vad vi säger och försöka förbättra vården. Vi förstår att det är lättare sagt än gjort att förändra vården och få pengarna att räcka till men för den skull kan man ju inte gå runt och tiga och låtsas att allt är perfekt.

Kunskapen kring ätstörningar verkar finnas men var är samarbetet? Hur kommer det sig att ätstörningsvården skiljer sig så mycket i olika delar av landet? Borde inte alla ätstörnings- enheter kunna samarbeta och dela med sig av sina erfarenheter? Vi har båda behandlats i Varberg med positiva resultat och båda har upplevt att vården där innehåller mycket som saknas i Västerås.

Eftersom vi håller med om att de anhöriga är en viktig resurs så vore det ju det bästa om det fanns möjlighet att få samma behandling som i Varberg här hemma i Västerås.

Att behandlas för en ätstörning på ett behandlingshem handlar ju inte om att lämna sin familj. Oftast behandlas man under en period på några veckor som till exempel i Varberg åtta veckor med ett antal veckors uppföljning. Under denna tid har man kontakt med sin familj och även möjlighet att åka hem på permission. Även om man inte befinner sig hemma så är de anhöriga fortfarande viktiga vid behandling på ett behandlingshem.

Så Lars Westerström menar alltså att vi försämrar effekten av behandlingen? Men vilken effekt tror han då att hans uttalande om att vissa patienter inte kan botas av bra anorexivård har? Och vilken effekt kan "vi kan tyvärr inte ta emot patienter med en lättare ätstörning, där en bantning har gått överstyr" ha?

Vi har svårt att tro att de som har en negativ inställning till ätstörningsvården över huvud taget söker hjälp. De som söker hjälp har oftast stort hopp om att vården ska kunna hjälpa dem själva eller en anhörig. Det kan heller inte vara helt negativt att behöva lägga mer resurser på motivationsarbetet då motivationen är mycket viktig vid behandlingen av en ätstörning.

Det man behöver är ju hjälp att hitta motivationen. Och att få förklarat hur ätstörningsenheten arbetar och tänker kring ätstörningsvården är ju något som är nödvändigt. Man vill ju veta vad det är för vård man erbjuds och vad behandlingen går ut på.

Ätstörningar är ett växande problem och även något som kan ha dödlig utgång. Då är det ju oerhört viktigt att ätstörningsvården fungerar och att alla har möjlighet till vård oavsett hur "frisk" eller "sjuk" man än är, oavsett vilket skick man befinner sig i.

Marika Henriksson

Mathilda Hofling

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons