Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pedagogiskt idéforum: Skolan - relationernas slagfält

Annons

När vi möter elever och lärare ser vi följande: Differensen mellan elever i samma klass ökar. I årskurs 7 kan vi hitta elever som i mognad och kunskap borde gå i årskurs 4, samtidigt som andra nästan platsar i gymnasiet.

Omedelbar behovstillfredsställelse gäller för en del. Tålmodig väntan har andra begåvats med. Hur hanterar man den spridningen?

Att vara lärare idag är inte detsamma som för tio år sen. Vartefter åren går får

lärare fler och fler arbetsuppgifter. Syftet är väl att underlätta och effektivisera. Till exempel ska de, förutom att jobba i arbetslag och andra arbets- och projektgrupper, vara mentorer för elever, vilket ibland kräver djuppsykologiska insikter, mångkulturkännedom, polisiär naturbegåvning och kunskaper i konflikthantering.

De måste iscensätta givande kontakter med föräldrar, delta i kurser och kompetensutveckling, arbeta med lokala kursplaner, skriva betygskriterier och välformulerade omdömen om varje elev och personliga utvecklingsplaner, granska och utvärdera hela verksamheten.

Men inte nog med det, de ska hinna undervisa också. Jonas Aspelin, universitetslektor i pedagogik, har uttryckt pedagogens uppgift så här: "Tänk er ett sällskap som befinner sig i en okänd, farlig och till synes otillgänglig terräng. Vandrarna är beroende av en pålitlig stigfinnare och vägvisare och denne kan i sin tur inte utföra sitt uppdrag utan medvandrarnas förtroende och medverkan." Bra undervisning bygger på ömsesidig respekt och kräver empatiska människor, som har tid att reflektera.

Till alla skolpolitiker vädjar vi: Idissla inte längre era medieslagord och mantran: "Lugn och ro i skolan, Ordning och reda, Ingen elev ska behöva vara rädd". Det är så självklart att all skolpersonal gör sitt yttersta för att nå dit.

Men hur ser förutsättningarna ut? Lärarutbildningen är en sak och verkligheten med elev-, föräldra- och kollegierelationer är en annan. En support värd namnet vore om ni kontinuerligt uttryckte personligt stöd och uppmuntran samtidigt som ni lyssnade och tog till er vad skolpersonalens hjärtan är fulla av. Alltså lyssna, inte bara höra. Empati bygger broar mellan våra olika verkligheter.

Alla förstår att det finns orsaker till att elever är utagerande. Trots den förståelsen är det ändå tunnsått med konstruktiva frågor kring dessa orsaker. Varför? Kanske tar det för lång tid att återställa kärleksbalansen i ett barn som far illa? Kanske kostar det för mycket?

Verktygslådan många pedagoger har idag innehåller inte längre funktionella verktyg. Det vi ser är att många sliter ut sig eftersom det inte går att skruva i en skruv med hovtång. Inte heller kan en bilmekaniker ersätta en kirurg.

Vad förväntar vi oss av en pedagogs kompetens?

Lena Schilström

Anders Caringer

Västerås Pedagogiska Idéforum

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons