Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Per-Åke Lindblom: Är verkligen ”hen” nödvändigt?

Annons
En han, en hon? Eller kanske hen? Könsrollerna varierar från kultur till kultur. Något tredje kön finns inte i verkligheten och det går inte att konstruera ett behov av pronomenet hen, skriver Per-Åke Lindblom.foto: scanpix

Den 20 januari publicerade Svenska Dagbladet en artikel, ”Det behövs ett nytt ord i svenskan”, som berättade om barnboken Kivi Monsterhund, där det könsneutrala pronomenet hen konsekvent används. Artikelförfattarna menade att ordet ger ”möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst” och att” alla barn kan identifiera sig utan att behöva förhålla sig till kön ”. Det maniska och aktiva särskiljandet av kön ”ger negativa konsekvenser för båda individ och samhälle och att en friare inställning utan lika stark könsindoktrinering skulle ge en bättre framtid.”

Författarna tror att ordet hen inte bara skulle leda till att människors, verklighetsuppfattning utan även att verkligheten skulle förändras. Men språk är ett sätt att beskriva verkligheten med hjälp av symboler. Verkligheten kan bara förändras genom att ge en befallning, avge ett löfte eller förkunna en dom. Om man förändrar beskrivningen, förändras inte verkligheten. Orden har inte skapat tukthusen, fängelserna och kriminalvårdsanstalterna. Det är i stället fängelsesystemet som successivt reformerats.

Uppdelningen av den mänskliga rasen i manligt och kvinnligt är grundläggande. Denna åtskillnad är förutsättningen för alla däggdjurs reproduktion, inklusive människors. Alla språk använder semantiska allmän-begrepp som man–kvinna, pojke–flicka, son–dotter.

De indoeuropeiska språken skiljer på levande och döda ting. Inom kategorin levandegörs en åtskillnad mellan manligt och kvinnligt. Detta ger upphov till maskulinum, femininum och neutrum i de flesta indoeuropeiska språk. Det finns naturligtvis många språk, finska, kinesiska och en del indoeuropeiska språk som farsi, som har samma ord för pronomenet i tredje person singularis. Detta har dock ingen som helst relevans för kvinnans samhälleliga ställning i länder där dessa språk talas. För övrigt finns det många andra sätt att markera könstillhörighet i språk.

Könsskillnader och könsroller är objektiva. De förra är biologiskt betingade och de senare delvis avhängiga de förra, men också socialt och kulturellt betingade, och förändras över tid. Därför varierar könsrollerna från kultur till kultur. Något tredje kön finns inte i verkligheten. Små barn blir tidigt medvetna om könsskillnaderna, via syskon, på stranden, på dagis eller vid skolstarten. Hur länge går det att undanhålla för barnen att det finns två kön? I praktiken hävdar författarna att könsrollerna helt och hållet är sociala konstruktioner. Nollställs barnen med hen, skjuts alltså deras val av könsroll upp.

Vissa menar att hen kan användas för att undvika könsbestämning, eller då könet är okänt eller irrelevant. Men både den eller det kan användas könsneutralt. Man kan skriva han eller hon och hon eller han växelvis.

I formella sammanhang kan uttryck som vederbörande eller liknande användas. Substantivet kan upprepas eller meningen omformuleras så att ett pronomen i tredje person singularis inte längre behövs. Följande konstruerade exempel av en hen-förespråkare: ”Om användaren inte har någon handsfree kan hen i stället sätta på mobilens högtalarfunktion”, kunde en manualförfattare enkelt ha undvikit genom att skriva: ”Om användaren inte har någon handsfree kan i stället mobilens högtalarfunktion utnyttjas/användas.”

En bloggare menar att hen är användbart, om man vill fråga nyblivna föräldrar vad ett barn heter: Vad heter hen? Det är ju lätt att ta fel på könet på en påklädd bebis, som man ser för första gången. Å andra sidan undviks detta genom frågan: Vad heter ditt/ert barn/barnet eller till och med det. Det är väl inte alldeles säkert att föräldrarna förstår vad hen betyder.

Ordbildning är en huvudsakligen spontan process. Substantiv, verb och adjektiv kan ta sig in i svenska språket betydligt lättare än ett nytt pronomen som hen. För att hen ska rota sig i svenskan krävs att språkanvändarna upplever att pronomenet behövs. Det går inte att konstruera ett behov, speciellt om det utgår från en grumlig verklighetsuppfattning.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons