Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Psykoterapeut eller inte ? är det någon idé att utbilda sig?

Annons

Hur kan det komma sig att man lägger ner stor möda och kostar på sig en lång utbildning till psykoterapeut när man ändå inte får någon ekonomisk vinning? Det kan man fråga sig i dessa tider av höga bonusavtal. Vad är det som ändå driver många, särskilt kvinnor, att utbilda sig?

När vi gick en vidareutbildning till legitimerade psykoterapeuter med inriktning mot familjeterapi vid Umeå universitet skulle utbildningen avslutas med ett uppsatsarbete. Vi var då intresserade av att undersöka vad utbildningen tillfört tidigare studenter runt om i Sverige.

För att få tillträde till den här utbildningen krävs:

minst tre års högskoleutbildning inom ett människovårdande yrke. Många är psykologer, socionomer, sjuksköterskor och läkare.

man ska därefter skaffa sig flera års yrkespraktik.

för alla utom för psykologer och läkare följer sedan en grundläggande psykoterapiutbildning på 1,5-2 år.

efter detta krävs återigen flera års psykoterapeutiskt arbete under handledning, därefter är man behörig att söka till den legitimationsgrundande utbildningen.

Psykoterapeuterna, som vi intervjuade, kände en stor tillfredsställelse över att ha utbildat sig. De hade lagt ner många timmar på att resa till studieorten, som ofta låg långt bort. De hade suttit kvällar och helger med sina läxböcker under tre års tid. De hade filmat samtal som visats upp under utbildningen och blivit granskade. Vad var det då som var så bra med utbildningen?

att det var en lång utbildning som innehöll många olika moment - teori och praktik varvades hela tiden. Kortkurser kan vara en tillfällig stimulans och ett avbrott i vardagen men lämnar oftast inte några större spår efter sig

att man prioriterade sig själv för egen utveckling - att få komma hemifrån, att få egen tid, att få sitta på tåget och flyget i lugn och ro vilket ofta var en bristvara

genom de olika momenten i utbildningen tillfördes man så mycket teoretisk kunskap och känslomässiga intryck att man upplevde en personlig utveckling som förhoppningsvis blev till glädje för klienten

/patienten

man hade tränat sig att lyssna mer inåt, försökte vara mer närvarande och lyhörd i samtalen

man hade blivit friare och tryggare i sin yrkesutövning

man hade fått fler "verktyg" att arbeta med

att man erhållit legitimation från Socialstyrelsen, vilket betyder dels att man uppfyller krav som ställs för att bedriva psykoterapi på egen hand i Sverige och dels betyder att det finns en kontroll över yrkesverksamheten till skydd för klienten/patienten, som har möjlighet att anmäla terapeuten om man är missbelåten på behandlingen.

Hélène Stolt

Västerås

Birgitta Blomquist

Borlänge

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons