Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Psykoterapeuter: Individens behov måste alltid stå i centrum

Under hösten 2011 fick vi plötsligt veta att den upphandling av psykoterapi som vi väntat på enbart riktar sig till KBT/KPT-behandling* (se nedan). Hur har det gått till? Vilka intressen har styrt detta? Vad grundar man sig på, och framför allt – hur drabbar detta patienterna?

Annons

Ett stort antal psykoterapeuter har reagerat och i en gemensam skrivelse riktat skarp kritik mot psykiatrins upphandling.

Två landstingschefer har bemött kritiken genom att hävda att detta är det bästa sättet att använda resurser på. Det stämmer inte. Det finns inget stöd vare sig i lagen eller i forskningen för ett sådant förfarande.

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) föreskriver att ”vetenskap och beprövad erfarenhet” ska ligga till grund för de beslut, riktlinjer och den behandling man väljer. I upphandlingen lutar man sig mot Socialstyrelsens riktlinjer, där kognitiv beteendeterapi förespråkas vid lättare och medelsvåra tillstånd av depression och ångestsyndrom.

Tyvärr har man lyckats blanda ihop äpplen och päron. Frågorna hopar sig: Vad är psykiatrins uppdrag? Hur ska vårdavtalen se ut? Hur ser forskningen ut?

Vi vill poängtera att vi alla har lång erfarenhet av arbete inom psykiatrin. Därför är vi väl insatta i hur patientunderlaget ser ut och hyser stor respekt för hur svår arbetssituationen kan vara.

I psykiatrins uppdrag ingår att erbjuda specialistvård till de invånare som inte kan få adekvat behandling i första linjen. De flesta patienter i den grupp som nämnts ovan, vänder sig i oftast till sin familjeläkare och behandlas där.

Forskningen säger att kognitiv beteendeterapi är en effektiv behandlingsmetod. Problemet är att den endast passar för en mindre del av de patienter som söker hjälp. Det finns numera en mycket omfattande psykoterapiforskning, och ingen av de metastudier som gjorts visar att kognitiv beteendeterapi generellt sett är mer effektiv som metod än andra.

Forskningen visar att resultatet påverkas med:

Slutsats: Ett brett utbud av olika metoder är det optimala. Då kan terapin skräddarsys efter den enskilda patientens behov, något som stämmer väl med vår kliniska erfarenhet.

Det finns inget stöd i forskningen för att en psykoterapi har bättre effekt ju längre den pågår, menar landstingscheferna. Det är sant, men kan bero på att sådan forskning saknas.

Däremot finns forskning som visar god evidens för att långa psykoterapier vid komplicerade tillstånd har god och bestående effekt. I Dagens Nyheter den 1 oktober 2008 skrev Marie Åsberg, professor emeritus vid Karolinska institutet: ”Det här är en välgjord studie, som visar att det finns belägg för att psykodynamisk psykoterapi faktiskt fungerar för flera svåra tillstånd. Det här är tillstånd där korttidsterapier, som till exempel kognitiv beteendeterapi, inte fungerar lika bra. Problemen är mer djupliggande och kräver mer tid”.

Patienter som lider av svårare tillstånd är svåra att hantera och behandla för alla som kommer i kontakt med dem, också i psykiatrin. I flera fall har de remitterats för terapi via vårdavtal, och då har kontakterna följaktligen blivit längre. Denna problematik kommer man inte åt genom att snäva in behandlingsutbudet. De patienter som behöver längre kontakter kommer alltid att finnas, och vad som i förlängningen händer med denna svåra och vårdkrävande grupp kan ge upphov till oro. Har vissa människor i samhället inte rätt till behandling?

Psykodynamisk psykoterapi är inte en enda teori eller en enda metod. Det är ett samlingsnamn för olika skolor. I begreppet innefattas metoder som EMDR (Eye movement desensitization and reprocessing, så kallad desensi-blisering), affektbaserad korttidspsykoterapi, integrativ psykoterapi, familjeterapi, MBT (mentaliseringsbaserad terapi), gruppterapi, symboldrama eller kroppspsykoterapi.

Vad som förenar är kunskapen från den omfattande forskning som numera finns från exempelvis spädbarns-, trauma-, anknytnings- och affektforskning. Denna kunskap delas med KPT-terapeuter. Det är fel att tro man i psykodynamisk terapi ”sitter och pratar om barndomen” – man jobbar även med korttids-kontakter och KBT-behandling. Utvecklingen går mot ett integrativt sätt att använda olika behandlingsmetoder, vilket många psyko-terapiutbildningar nu utformats efter.

Psykiatrin har alltid varit trendkänslig och just nu tror man att kognitiv beteendeterapi är allena saliggörande. Det är naturligtvis inte sant. Den enskilda individens behov måste alltid stå i centrum och styra behandlingen.

* Fotnot:

KBT – kognitiv beteendeterapi

KPT – kognitiv psykoterapi

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons