Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Qatar vill vara en modell för andra arabstater

Annons

Tv-kanalen Al-Jazeera är mer känd än landet som hyser den, nämligen Qatar. Halvön Qatar är en självständig stat mot Persiska viken med en yta på 11 437 kvadratkilometer och en befolkning på 600 000 invånare, varav två tredjedelar är gästarbetare.

Det är sällan man hör talas om Qatar men i november 2001 var dess huvudstad, Doha, värd för WHO, Världshandelsorganisationen. Numera är landet värd för det amerikanska högkvarteret Centcom som leder kriget i Irak.

Landet styrdes sedan 1700-talet av Bahrains härskare, klanen Al-Khalifa, men 1916 slöt England ett fördrag med shejk Abdallah Al-Thani. Olja började utvinnas 1949 och 1971 blev Qatar ett självständigt land. Året därpå, 1972, avsattes shejk Ahmad av sin kusin shejk Khalifa. I juni 1995 var det dags för shejk Khalifa att avsättas av sin son, shejk Hamad Al-Thani, som inledde en modernisering av Qatar. Han förbjöd censuren, gav sändningstillstånd till Al-Jazeera, en tv-kanal som alla arabiska ledare avskyr. De har gjort många försök att få emiren att förbjuda den men det har inte lyckats. Qatar och Al-Jazeera har blivit en nagel i ögat på alla arabledarna. Qatars granne Saudiarabien har gått så långt som att hota med krig och Egyptens Hosni Mubarak har hånfullt sagt: "Denna tändsticksask kommer att försvinna".

Shejk Hamad har inte gett efter för alla politiska och diplomatiska påtryckningar och fortsätter att stödja en tv-kanal som över 200 miljoner förtryckta araber favoriserar framför alla andra arabiska lyd-tv-kanaler, tidningar och radiostationer. Qatar har fyra dagstidningar, ett dussin tv-kanaler och flera hundra radiostationer som agerar i full frihet.

En folkomröstning 2003 gav landet en konstitution och ett konsultativt råd med 45 medlemmar. Den nya konstitutionen skyddar yttrandefriheten och övervakar och ser till att rättsväsendet, som är helt skilt från staten, håller sig till de nya lagarna. En reform av lagen är på gång med uppdraget att tillämpa europeiska normer i Qatar.

Landet har satsat stort på sport och de flesta idrottsstjärnor som vill turista utan att bli antastade föredrar Qatar.

Medveten om att oljan inte kan vara för evigt har emiren förvandlat sitt land till ett paradis för turister. I Qatar kan man äta, dricka och klä sig som man vill utan att någon myndighet blandar sig i.

Kvinnornas jämställdhet är en hjärtefråga för emiren och framför allt för hans hustru, som spelar en stor men diskret roll. I maj 2003 utnämndes en kvinna, för första gången i landets historia, till minister. Universitetets dekanus är också en kvinna. Qatar har därigenom antagit en stor utmaning som främjar landet och ger dess invånare medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Satsningarna på jämställdhet ses inte med blida ögon av mäktiga grannar som Saudiarabien och Iran. Deras irritation dämpas inte av att 85 procent av qatarierna bekänner sig till wahabismen och 15 procent är shiiter.

Medveten om sina grannars och andra arabstaters fientliga inställning har emir Hamad Al-Thani baserat sitt lands självständighet på försvarsavtal med USA och Frankrike. För att hålla sina grannar i schack har staten satsat 11 procent av sin bruttonationalprodukt på försvaret.

Genom praktisk handling har Qatar visat i praktiken att islam, oavsett tolkning, är kompatibel med demokrati och frihet och det stör ayatollor, mullor och andra arabiska och muslimska diktatorer.

ABDEL ZGAIA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons