Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rädda Barnen: Risk för ökad barnfattigdom i krisens spår

Idag presenterar Rädda Barnen sin årliga rapport om barnfattigdomen i Sverige. De senaste månaderna har tidningarna varit fulla av svarta rubriker om den ekonomiska krisen. Ord som börsoro, kris, varsel och stödpaket grinar oss i ansiktet dagligen. Att vuxna drabbas av de dåliga tiderna ser vi som självklart, men ofta glömmer man bort att även barn påverkas av ekonomi.

Annons

Rapporten utgår från år 2006 och innehåller de färskaste siffrorna som finns att tillgå från Statistiska Centralbyrån, SCB. Den handlar om de barn som lever i en familj som antingen har låg inkomststandard enligt SCB:s definition eller som har fått socialbidrag under det aktuella året.

2006 var barnfattigdomen i Sverige på den lägsta nivån sedan mätningarna inleddes. 11,9 procent av Sveriges närmare två miljoner barn var fattiga. Även i Västerås minskade barnfattigdomen, och låg på 13,7 procent jämfört med 14,6 procent året innan.

Trots dessa siffror finns det mycket som ger anledning till oro. Man måste hålla i minnet att år 2006 var mitt under högkonjunkturen. När vi nu befinner oss i en lågkonjunktur finns det anledning att befara att barnfattigdomen kommer att öka igen.

"När man vill ha sin veckopeng, då kanske man brukar tjata om det så att inte mamma och pappa glömmer. Nu när det är kris, frågar man inte längre, för man känner hur ens föräldrar har det, hur jobbigt de har det," säger en fjortonårig flicka.

Rädda Barnens mätningar visar att under den förra lågkonjunkturen på 1990-talet ökade barnfattigdomen i Sverige kraftigt, och låg som högst på 22,3 procent år 1997. I Västerås var den 22 procent.

Ett annat viktigt skäl till oro är att klyftorna i samhället ökar. Den utvecklingen började under den förra lågkonjunkturen, då staten drog ned sina åtaganden i de offentliga trygghetssystemen. Utvecklingen har sedan fortsatt genom hela högkonjunkturen. De fattigaste barnfamiljerna fick aldrig del av välståndsökningen under 2000-talet, och står betydligt sämre rustade för en ny lågkonjunktur.

Den materiella levnadsstandarden är inte bara intressant som mått på hur mycket saker man kan köpa. I ett rikt land som Sverige är det viktigare att uppmärksamma den utsatthet på andra områden som ofta följer med fattigdom. Forskning har tydligt visat att det finns ett samband mellan fattigdom och tillgång till utbildning och jobb samt fysisk och psykisk hälsa. Barn har rätt till en skälig levnadsstandard enligt Barnkonventionen, som Sverige har förbundit sig att följa. Det är viktigt att minna om att fattigdom och barnfattigdom är relativa begrepp, det vill säga barn som lever som fattiga i Sverige ska inte jämföras med barn som lever fattiga i till exempel Gaza, utan med andra barn i Sverige.

Bland de barn som lever i fattigdom har över hälften utländsk bakgrund. Bland barn med svensk bakgrund ökade fattigdomen med 4,8 procentenheter mellan 1991 och krisåret 1997. Därefter fick många av dessa barn det snabbt bättre. Redan år 2000 var fattigdomen lägre än 1991. Krisen slog hårdare mot barn med utländsk bakgrund. Fattigdomen ökade med 14.3 procentenheter mellan 1991 och 1997. Därefter minskade den både mindre och långsammare än för barn med svensk bakgrund och var år 2006 fortfarande större än 1991. I Västerås var skillnaden i fattigdom mellan barn med svensk och utländsk bakgrund 26,1 procentenheter år 2006, jämfört med 23,9 procentenheter i riket som helhet.

Rädda Barnen ser med stor oro på denna utveckling. Vi har många gånger uppmanat regeringen att analysera konsekvenserna för barn av förändringar i ekonomin och trygghetssystemen. Men inte mycket har hänt, och i den nya lågkonjunkturen räcker det inte bara med analyser: nu behöver vi handling. Rädda Barnen kräver att regeringen skyndsamt tar fram ett åtgärdsprogram för barns välfärd under den ekonomiska krisen. I detta måste man särskilt uppmärksamma de stora skillnaderna mellan barn med svensk och utländsk bakgrund.

På kommunal nivå bör man ta reda på hur utvecklingen av kostnader och avgifter i skola, förskola och fritidsverksamhet påverkar barns vardag, samt hur man kan undvika att kostnaderna får diskriminerande effekter. Man bör också utreda konsekvenserna av barnfattigdomen i kommunen, utifrån barns egna upplevelser.

Inger Ashing

ordförande för Rädda Barnens riksförbund

Ulla Lennersand

ordförande för Rädda Barnen i Västmanlands distrikt

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons