Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rektorer kräver: Satsa på fler kvinnor inom forskningen!

På onsdag är det dags att dela ut årets Nobelpris. I år delas priset ut till totalt tolv personer. I denna nobla skara finns en kvinna, Françoise Barré-Sinoussi, som delar Nobelpriset i medicin med två manliga kollegor.

Annons

Detta betyder att hittills, det handlar om de senaste 108 åren, har endast 13 kvinnor tilldelats Nobelpriset inom medicin, fysik och kemi. Hur kan det vara så? Finns det inga framstående kvinnliga forskare? Är det svaret?

Här är några siffror från dagens forskar Sverige: 47 procent av dem som disputerade 2007 är kvinnor; inom medicin är siffran faktiskt 59 procent. 18 procent av professorerna under 2007 var kvinnor. Så visst finns det kvinnliga, framstående forskare.

Om man då ser till dem som utser Nobelpristagarna: finns svaret till varför så få kvinnor får det ärofyllda priset kanske där? Nobelkommittéerna för medicin, fysik och kemi består av totalt 65 personer. Av dessa är åtta kvinnor. Det är, med andra ord, i stort sett endast män som utser pristagarna. Så en del av svaret återfinns nog just där.

Vad som är kvalitet och vad som anses vara bra är i många fall en slags social överenskommelse och aldrig något absolut faktum. De som idag kommer överens om vad som är bra, intressant och värdefull forskning är män, nästan uteslutande. Detta gäller inte bara i Nobelkommittéerna. Detta gäller även i många forskningsstiftelser, beslutande organ och på lärosäten.

EU-parlamentet konstaterade i våras att mer än hälften av alla studenter och 43 procent av alla som har doktorerat i EU, är kvinnor. Trots detta sitter kvinnorna i genomsnitt bara på 15 procent av de högre akademiska tjänsterna. Det här minskar självklart kvinnors inflytande över forskningsfrågor.

Med andra ord; på frågan varför så få kvinnor kommer fram inom forskningen och tilldelas Nobelpris för sina upptäckter, finns det flera svar. Om vi fick bestämma skulle en rad med omdaningar göras, som skulle röra om i forskningsgrytan. Några exempel är riktade insatser och särskilda resurser för kvinnors meritering och skapandet av särskilda nätverk. Vi har alla tre varit med länge i utbildnings- och forskningsvärlden och har sett en del sådana insatser genomföras. Vi har aldrig upplevt ett enda exempel där sådana riktade insatser har lett till svaga prestationer forskningsmässigt. En del av den forskningen kanske har varit annorlunda, ja, men det har aldrig handlat om dålig forskning. Det har istället alltid varit prestationer och innovationer fullt i klass med annan forskning.

Många av dem som uppmärksammas och prisas för sin forskning i dag i samband med Nobeldagen, får medaljerna tack vare prestationer som de åstadkom upp till 30 år bakåt i tiden. Då var de kvinnliga forskarna verkligen i minoritet. Mycket har hänt sedan dess, men absolut inte tillräckligt. Hur säkerställer vi nu att kvinnliga forskare blir fler och mer framstående i framtiden?

Detta är en viktig fråga för framtiden för hela kedjan inom det forskande Sverige: högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg och hans departement, de instanser som finansierar forskningen och så vi som representerar utövarna av forskningen: Sveriges lärosäten. Tillsammans har vi alla möjligheter i världen att förändra och säkerställa att Sveriges forskarsamhälle byggs upp av både kvinnor och män.

Sverige är dock inte sämre än andra länder när det gäller antalet kvinnliga doktorander och doktorer. Vi är faktiskt delvis bättre inom flera områden. Men det räcker inte. Vi har högre ambitioner än så.

Vi uppmanar Lars Leijonborg och utbildningsdepartementet att tillsammans med Högskoleverket använda detta som en saklig grund för en internationell jämställdhetsranking för kvalitet.

Debatten om kvinnor i forskningen måste lyftas, både nationellt och internationellt. Och det måste göras nu. Vi kräver att Sverige kämpar för att vara bättre än andra länder i rankningen av andelen kvinnliga toppforskare, kvinnor som erövrar höga positioner i forskningsråd och bedömargrupper.

Vi som rektorer för tre av landets lärosäten vill se en förändring till nästa års Nobelprisutdelning. Fler kvinnor måste lyftas fram för sina insatser inom forskningen.

Ingegerd Palmér

Mälardalens högskola

Jens Schollin

Örebro universitet

Agneta Stark

Högskolan Dalarna

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons