Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robin Melender: När får vi se en fri vägg i Västerås?

Annons
Tillåten väggmålning. Ett samhälle där både viljan och möjligheten finns att uttrycka sin kreativitet och att förändra sin omgivning är ett välmående samhälle, skriver Robin Melender. (Bilden är från Riksteaterns Art of the streets i Stockholm i augusti.)

Graffitin gjorde intåg på svensk mark i mitten av 80-talet och har sedan dess lockat till sig ett oräkneligt antal ungdomar. Pionjärstaden Västerås har genom åren fött fram nationellt såväl som internationellt erkända graffitimålare.

Många mytbildningar om graffitimålare har spridits genom åren, inte minst från politiker och tyckare i mediala sammanhang. Bland annat har graffitin beskyllts för att vara en inkörsport till grövre kriminalitet och under en period florerade myten om ett utbrett heroinmissbruk bland graffitimålare.

I dag erbjuder runt 30 svenska kommuner lagliga alternativ, en siffra som ökat snabbt under de senaste åren. Det systematiska arbetet mot graffiti i Västerås, bland annat genom att ta bort möjligheten att måla i Kolhamnen, har tillsammans med den nolltolerans som varit rådande i nära 15 år varit verkningslöst. Åtgärder som dessa har endast skapat frustration bland utövare, samt i den så vanligtvis infekterade debatten ökad stigmatisering av graffitimålare som grupp och kan därför ses som nästintill kontraproduktiva.

En laglig vägg handlar inte om nyfikna ungdomar som under kontrollerade former ska fostras in i graffitikulturen för att sedan släppas vind för våg. Det kommer alltid finnas ungdomar som riskerar att falla utanför systemets ramar och orsakerna återfinns i en mer grundläggande samhällsproblematik såsom socioekonomiska orättvisor och är därför inte ett ansvar som graffitikulturen bör belastas med.

Sedan 80-talet har graffitimålarna kommit att bli en heterogen grupp och återfinns överallt i samhället. För att återkoppla till myten om graffitimålaren som en missbrukande och kriminell individ kan jag säga att jag träffat hundratals graffitimålare genom åren. Majoriteten av dessa är normalt fungerade individer med en gemensam nämnare: viljan att uttrycka sig kreativt offentligt. En kvalificerad gissning är att förekomsten av drogmissbruk bland gruppen graffitimålare inte skiljer sig nämnvärt från befolkningen som helhet. I vissa fall har graffitikulturen istället fungerat som en räddning från missbruk och grövre kriminalitet.

Inte heller bör en laglig vägg ses om en preventiv åtgärd för att minska skadegörelse, även om detta är en återkommande bieffekt av existerande lagliga väggar runt om i landet. Jag anser snarare att syftet bör vara att främja de positiva effekterna för individen att kunna uttrycka sin kreativitet, som är sammankopplat med ett ökat psykiskt välbefinnande och ökad livskvalitet. Jag påstår att ett samhälle där både viljan och möjligheten finns att uttrycka sin kreativitet och att förändra sin omgivning är ett välmående samhälle.

Graffitin har genom åren utvecklats från ett subkulturellt uttryck i New York till ett alltmer uppskattat inslag i det moderna multikulturella samhället, med en estetik som förgrenats till olika stilar och avarter. Om graffiti ska anses vara inkörsporten till något, så är det till utökat intresse och förståelse för kultur och konst i allmänhet.

Att Västerås kommun inte kan erbjuda en laglig graffitivägg är klent. Politikers roll är inte att fatta beslut grundade på personliga värderingar, utan att lyssna till de röster som finns ute i samhället vilket också gör detta till en fråga om demokrati. Särskilt angeläget att visa handlingskraft anser jag det vara nu när rent kulturfientliga mandat äntrat maktens korridorer på både lokal- och riksnivå.

Projektet Här får man är ett privat initiativ, vars syfte är att få till stånd en laglig graffitivägg. Projektets Facebook-grupp har nära 300 medlemmar och under hösten har olika events anordnats för att belysa frågan. Lördagen den 23 oktober ställdes över 70 olika konstverk ut på Växhuset av vilka 27 såldes till några av de över 300 besökarna. Tidigare i höst anordnades live-graffiti utanför Skrapan och under Kulturnatten fanns möjligheten att skriva på en namnlista på en fri vägg, för en fri vägg.

Det är vad det i grunden handlar om: en fri vägg.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons