Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rovdjurspolitiken måste ändras

Annons

I Västmanland finns både lodjur och varg. Medan jakten på lo precis har avslutats är det strängt förbjudet att skjuta en varg utom under närmast extrema förhållanden. Den rädsla som många känner för vargar och andra rovdjur är naturlig och något som allt för länge ignorerats. Ersättningen för rovdjursskador på boskap och tamdjur har dess-utom varit allt för snålt tilltagen.

Regering och riksdag måste inse att förutsättningen för rovdjurens - särskilt vargens - långsiktiga existens är att det finns en lokal acceptans för djuren. Därför måste en granskning av rovdjurspolitiken ske i syfte att bevara både rovdjuren och möjligheten att bo i rovdjurens närhet.

I Sverige har människor och rovdjur alltid samexisterat. Konflikten uppstod i samband med att människor bredde ut sig och inkräktade på rovdjurens traditionella marker. Sverige är dock fortfarande tillräckligt stort och glest för att ha råd med en väl tilltagen rovdjursstam - så länge rovdjuren finns på rätt platser. För att öka den lokala acceptans-en, begränsa skadorna som rovdjuren orsakar, och bibehålla den naturliga skygghet som vargar och andra rovdjur har, bör riksdagen redan nu besluta om mer skyddsjakt och ökad ersättning till dem som drabbas.

Moderaterna har framfört flera konkreta åtgärder för en bättre rovdjurspolitik. Innan sådana åt-gärder kan beslutas behövs det en inventering av rovdjuren med utgångspunkt från dagens situation. Denna ska inte bara handla om att räkna antalet djur, utan också klarlägga rovdjurstrycket och förutsättningarna för dem som bor i rovdjursrika områden.

Rovdjurspolitiken kan inte dikteras fram av Stockholm och den bör därför inte heller handhas av personer som saknar lokalkännedom. Skyddsjakt och andra åt-gärder mot rovdjur som vållat stor skada bör beslutas på lägre nivå. Dessa beslut skulle kunna ligga hos läns- eller regionstyrelserna snarare än som i dag i realiteten centralt hos Naturvårdsverket. En decentralisering av detta slag skulle ge kortare beslutsvägar och möjliggöra snabbare beslut.

Rätten till nödvärn vid varg-attack på hundar och andra tamdjur räcker inte. Skyddsrätten måste gälla samtliga tamdjur och utsträckas till att också gälla pågående angrepp på djur utanför hägn. Skador på tamdjur som orsakas av rovdjur vållar många människor stor sorg. Detta gäller inte minst de som förlorar sina jakthundar. Denna sorg bör erkännas av lagstiftaren och någon form av ersättning betalas för skador på husdjur.

Vidare borde det vara möjligt att bedriva reglerad licensjakt eller avlysningsjakt på varg. Naturvårdsverket bör ges möjlighet att besluta om skyddsjakt av avlysningskaraktär. En sådan begränsad licensjakt bör tillåtas i områden med stark koncentration av varg.

Huvudsyftet med dessa förändringar är att hitta en långsiktig lösning där både människor och djur kan samexistera. Målet bör vara att säkerställa att de fem rovdjursarterna björn, lo, järv, varg och kungsörn kan finnas kvar i den svenska faunan. Människor som inte bor i närheten av rovdjur förordar ofta enkla lösningar som att totaltförbud av jakt. De vägrar se att resultatet då kan bli ökad tjuvjakt och då går varje rovdjur osäkert. Vi moderater menar att lösningen är en rovdjurspolitik som ökar det lokala inflytandet för att lösa de problem som rovdjuren vållar. Därmed skulle viljan att bevara rovdjuren stärkas.

Anna Hård af Segerstad

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons