Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S: Dagens forskningspolitik främjar inte tillväxten

Annons
Missgynnas. I regeringens senaste forskningsproposition justerades principerna för hur resurser ska fördelas. Följden blir att de stora lärosätena nu gynnas i än större utsträckning, skriver Hans Ekström och Sven-Erik Österberg.

En stor del av forskningsresurserna ligger i träda, och kopplingen mellan ett lärosätes förmåga att bidra till tillväxt och hur stora resurser det kan få är allt för svag. Det här är till stor del ett resultat av att regeringen inte ser eller förstår betydelsen av de små och medelstora lärosätena. En mer modern forskningspolitik och förändrade kriterier för pengarna ska fördelas behövs därför.

En av de i särklass starkaste komparativa fördelarna Sverige har som en liten exportberoende nation är kunskap. Kunskap är en nyckel till Sveriges förmåga att skapa framtida jobb och välfärd. Genom den forskning som bedrivs på lärosäten runt om i landet säkras en högre kunskapsnivå som resulterar i nya varor, tjänster och processer; en avgörande verksamhet för svenska företags konkurrenskraft och för att Sverige ska vara ett intressant land för utländska företag att etablera sig i.

Fördelningen av statens medel till forskningen har länge gynnat de största lärosätena i Sverige. I regeringens senaste forskningsproposition justerades principerna för hur resurser ska fördelas. Syftet var att gynna forskning av högsta kvalitet. Dessvärre har man översatt begreppet kvalitet till andelen externa bidrag, antal citeringar och artiklar. Följden blir att de stora lärosätena nu gynnas i än större utsträckning. Alla är med och betalar, men många lever nog i tron att forskningspengarna gör nytta till sista kronan. Så är dessvärre långtifrån fallet.

De statliga anslagen till forskning och utveckling uppgick 2009 totalt till 28,3 miljarder kronor. Riksrevisionen, som presenterade sina slutsatser den 20 januari, har kommit fram till att oförbrukade forskningsmedel har ökat totalt sett från 5,5 miljarder kronor 1997 till 12,8 miljarder kronor förra året. Det motsvarar en ökning med 130 procent.

Att flera lärosäten varje år har en betydande andel outnyttjade resurser till sitt förfogande är under all kritik. Vi talar om forskningsresurser som kan bidra till att skapa nya jobb och tillväxt inom det område de avsatts för. Samtidigt finns det andra forskningsområden som är i skriande behov av resurser. Nyligen beslutade Högskoleverket att flera lärosäten runt om i vårt land inte längre får utbilda lärare. Det har sin grund i att den utbildningsvetenskapliga forskningen är satt på undantag – utbildningarna haft för lite forskning kopplad till sig. Detta i sin tur kommer att skapa svårigheter för många kommuner och hela regioner att rekrytera välutbildade lärare, vilket gör det än svårare att höja kunskapsresultaten i svensk skola.

Regeringen behöver nu se över de kriterier som avgör fördelningen av forskningsmedel mellan svenska lärosäten. Behovsmotiverad forskning med starkt inslag av samverkan mellan lärosäten och det omgivande samhället måste prioriteras. Spetsforskning och förmågan att omvandla statliga medel till forskningsresultat med stor kommersiell betydelse och positiv effekt för företags- och näringslivsutveckling bör få en större vikt som kvalitetsindikator.

Små och medelstora lärosäten har visat sig ge bra avkastning i form av patent och innovationer. På dessa lärosäten bedrivs också forskningen ofta i nära samarbete med näringslivet. Regeringens konservativa inställning till de mindre lärosätena, i kombination med regeringens neddragning och nedläggning av forskningsprogram där stat, näringsliv och akademi samarbetar för långsiktig tillväxt, är därmed ett problem för hela Sverige.

Att forskningsmedel inte utnyttjas beror inte på att det saknas förmåga att omsätta statliga medel till samhällsnyttig forskning. Det beror på att resurserna koncentreras så mycket att de största mottagarna inte klarar av att hantera alla pengar. Det visar också nyligen regeringens delegation för jämställdhet i högskolan: den vetenskapliga produktiviteten och kvaliteten sjunker ofta hos de grupper som tilldelas enormt stora anslag. En ny forskningspolitik, där de mindre lärosätenas insatser erkänns, och där näringslivet, lärosätena och staten åter bjuds in att sitta vid samma bord, skulle göra Sverige starkare.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons