Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S-tjänstemannaförening: Vem vill inte ha ett nystädat hem?

Annons
Rutavdrag till rika. Är det verkligen rimligt att vi alla ska betala för några fås bekvämligheter emedan skolor, sjuk- och äldrevård samt utförsäkrade är åsidosatta i nuvarande system? undrar debattörerna.foto: scanpix

Tänk vilken känsla att komma hem till ett nystädat hus, välklippt gräsmatta och nyputsade fönster! Den upplevelsen är oslagbar – inte minst för en heltidsarbetande stressad familj med småbarn på dagis, eller för sjuka och skröpliga människor, som inte längre orkar hålla rent och fint efter sig som förr, när de var unga och friska.

Många kvinnor har i århundraden städat i både egna och andras hem utan att få en värdig lön eller uppskattning för detta. Det var bland annat för den gruppen av arbetande kvinnor som facken i Sverige under många år slogs – framför allt för att ge dem den lön och respekt de förtjänade.

När företag och kommuner velat spara pengar, har det under senare årtionden inte varit ovanligt att man börjat med att rationalisera bort städerskorna för att i stället vända sig till en privat städfirma i hopp om att få städhjälpen billigare samtidigt som man slipper ta ansvar för städerskan – varifrån hon kommer, hur hon betalas eller hur tidspressat städarbetet ofta är. Hårdare tidspress och löner får sedan klara hem de sänkta städpriserna, som sedan hålls fram som exempel på hur man gör vinst genom konkurrens.

Nu har städarbetet åter blivit en debatt, där skillnaden mellan de politiska blocken ligger i att Alliansen främst vill få fram fler förhållandevis lågproduktiva jobb med låg löne-betalningsförmåga – enligt en teori där man verkar tycka att det bara är i den sektorn som jobbtillväxten för icke utbildade kan komma.

I huvudsak handlar det om jobb som kan tänkas möta mer välavlönade gruppers behov av billiga privata tjänster. Metoderna att åstadkomma detta är dels subventionering/skattesänkning av dessa jobb, dels kraftig försämring av a-kassan för att den vägen tvinga folk att ta dessa jobb.

Debatten om rot- och rutavdrag handlar egentligen i grunden om vad staten kan, och bör göra, för att bidra till att förlorad industrikapacitet ersätts med ny. Den stora frågan är alltså – vilka jobbskapande områden bör staten egentligen satsa på? Är det att använda sig av rotavdraget, som tillfälligt gör att arbeten sprids till flera yrkesgrenar i en lågkonjunktur? Eller av rutavdraget, som nyttjas av cirka 7 procent av de 5 procent människor som har en årsinkomst på över 500 000 kronor och där man egentligen tar skattemedel från de fattiga och ger till de rika, vilket man gör när endast 6 promille av låginkomsthushållen köper hushållsnära tjänster.

Bland medelinkomsttagarna köper endast 1 procent hushållsnära tjänster, och av ensamstående föräldrar med låg inkomst har endast 107 stycken använt sig av rut-avdraget enligt en undersökning som Statistiska centralbyrån nyligen genomfört.

Vad människor lägger sina pengar på (bil, sommarstuga, spaupplevelser, resor, köp av hushållsnära tjänster etcetera) har vi ingen åsikt om. Alla har rätt att göra vad de vill med sina väl förtjänade pengar. Vi ställer dock frågan: Är det verkligen rimligt att vi alla ska betala för några fås bekvämligheter medan skolor, sjuk- och äldrevård samt utförsäkrade är åsidosatta i nuvarande system? Borde inte skattemedlen främst användas i tjänster som har med vår välfärd att göra? Och har inte regeringen några andra arbetsmarknads-politiska visioner för invandrare än att skaffa dem städjobb? Ja, då är det illa.

Solveig Ingemarsson, Karl Pejcic, Thure Jadestig, Västerås Socialdemokratiska tjänstemannaförening

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons