Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S: Vart tog Sveriges fördelningspolitik vägen?

Annons
Och sedan då? Debattörerna frågar sig vad som händer det dag då alla erhållna pengar från utförsäljningen av gemensamägt kapital har förbrukats.

Under 1900-talet valde Sverige en fördelningspolitisk väg för landet. Företagsägare, politiker och befolkningen i övrigt tyckte det var viktigt att ställa upp på en fördelning av landets resurser, för att på så vis uppnå de mål som fördelningspolitiken syftade till.

Tack vare denna inställning uppnådde Sverige under större delen av århundradet en av de högsta och mest jämställda levnadsstandarderna i Europa. Våra politiker var under flera decennier duktiga med att leda den svenska nationen in i en solidarisk och social trygghet, som av många, både inom och utom Sveriges gränser, uppfattades som mycket positivt.

Vartefter standarden i Sverige ökade skapades en ny medelklass som blev rikare och mer ekonomiskt oberoende. De äldre företagsledarna, kapitalägarna samt politikerna lämnade med ålderns rätt efter hand över sitt ansvar till den yngre generationen, som bevisligen lade mindre vikt vid fördelningspolitiken. Landets politiker misslyckades nu med en balanserad styrning av ekonomin och dess marknad, och utvecklingsstagnationen i Sverige började göra sig gällande. Företagsskapandet, utöver storindustrin, fick inte heller det stöd som det borde ha fått.

I stället blev det skatteplanering, flytt av företag till låglöneländer, kapitalflykt till skatteparadisländer, avindustrialisering/utförsäljning av företag och den gemensamma infrastrukturen. Här såg nu den nya direktörsgenerationen sin möjlighet att tillskansa sig oskäligt höga löner och andra förmåner på de anställdas bekostnad. I dag är det till exempel många företagare som hellre väljer att rekrytera tillfällig personal via bemanningsföretag för att slippa personalansvar och -kostnader.

I dag ökar fattigdomen i Sverige. Det kanske är en överraskande upplysning för några ur den grupp som behållit sina jobb och till och med fått mer pengar i plånboken, mycket tack vare sänkta skatter och låga räntor. Främst utgörs dessa fattiga av arbetslösa som har lämnat a-kassan, eller aldrig varit med i den, men också av ensamstående mammor med kanske bara en deltidstjänst som försörjningskälla. Det är i oroväckande utsträckning ofta unga människor som borde vara i arbete men inte är det, där en stor grupp riskerar att bli permanent marginaliserad.

Den moderatledda regeringen lutar sig tillbaka och frammanar med hjälp av okritiska medier en bild av regeringsfähighet och förträfflighet, som många svenskar har glömt till stor del har skett i socialdemokratisk regi och i Saltsjöbads-/samförståndsanda under många decennier. Att regeringen i dag säljer ut vårt gemensamägda kapital till utlandet eller privatpersoner gör ont i hjärtat hos många skattebetalare, som ser hur kapitalet successivt förskingras. Vi och många andra frågar sig, vad händer den dagen då alla erhållna pengar från utförsäljningen har förbrukats?

Det är hög tid att tänka i nya strukturer, men med hjärtat i solidariskt tänk – med ekonomisk rättvisa och jämlikhet och ett väl fungerande gemensamhetsansvar, som säkrar tillväxt och ekonomisk effektivitet. Det är dags att ta fram en ny form av fördelningspolitik samt stödja företagsägare av kött och blod som känner samhällsansvar, och med kraft och intresse hålla de giriga direktörerna och dess toppstyrande tjänstemän på mattan.

Vi behöver en humanistisk etik som försvarar alla människors lika värde. Ty en värld med egoism, likgiltighet och stora klassklyftor blir en mycket farlig värld!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons