Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Salaläkare: Vårdgarantin bör avskaffas omgående

Annons

I november 2005 slöts en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om att införa en nationell vårdgaranti, som ett led i att förbättra tillgängligheten till hälso- och sjukvården. Vårdgarantin innebär bland annat ett åtagande för landstingen att erbjuda behandling inom 90 dagar från det att beslut om behandling fattats.

Vi är alla överens om att köerna inom vården måste minska. En hel del arbete återstår att göra vad gäller interna rutiner och informationsflöden i vården. Det förekommer fortfarande att det dröjer mer än tre veckor bara för remissen att nå fram till mottagande enhet inom specialistsjukvården, något som till stor del beror på brister i vårdens organisation. Det är givetvis helt oacceptabelt.

Den nuvarande utformningen av vårdgarantin löser dock inte problemet med köer, och är problematisk på flera sätt. Akut sjukvård omfattas inte. Vårdgarantin gäller enbart de cirka 20 procenten av vården som är planerad. Många, företrädesvis äldre och multipelt sjuka som inkommer akut på grund av ytterligare försämring av sitt hälsotillstånd, tvingas ligga på överbelagda vårdavdelningar eller skrivs ut för snabbt, genom att antalet vårdplatser i den har hårdbantats för att minska kostnaderna.

Antalet akutvårdplatser i Sverige per 1000 invånare är nu bland de lägsta i världen. Möjligheten att i medicinskt tveksamma fall lägga in en patient för observation har försämrats. Vårdgarantin garanterar således inte att det finns någon plats på sjukhus när man verkligen behöver det.

Ingen hänsyn tas till medicinska prioriteringar. Vårdgarantin gör ingen skillnad på väntan på en bråckoperation eller väntan på operation av en cancer. I medicinsk praxis högprioriteras givetvis livshotande tillstånd eller tillstånd som kan ge svåra men om de inte behandlas snabbt, exempelvis många typer av cancer. En klinik som prioriterar att operera cancerpatienter så snabbt som möjligt, och låter patienter med bråck vänta längre, kommer genom vårdgarantin att straffas då de tvingas betala för bråckpatienternas operation på annat ställe i landet.

En stor del av den högprioriterade sjukvården återfinns också inom akutsjukvården, som ju inte alls omfattas av vårdgarantin. Kirurgisk vård prioriteras framför medicinsk.

Mycket av debatten före vårdgarantins tillkomst rörde köer till olika typer av operationer; exempelvis starr-, höft- och bråckoperationer. Det var därför naturligt att utformningen av garantin kom att fokusera på operativa ingrepp, där behandlingen är avslutad efter att operationen utförts. Mycket av den medicinska vården av de svårast sjuka, bygger på återkommande besök hos behandlande läkare efter att det inledande besöket genomförts. Återbesök omfattas inte av vårdgarantin, vilket därmed gör att patienter med medicinska problem inte ges samma skydd av vårdgarantin som de med en åkomma som kan lösas med operation. Den medicinska vården riskerar därmed att dräneras på pengar till förmån för operativa ingrepp.

Vårdgarantins syfte - att stärka patientens rätt att få vård inom rimlig tid - är lovvärd, men dess nuvarande utformning gör att resurser riskerar att omfördelas från de sjukaste patienterna till mindre sjuka. Därmed strider vårdgarantin indirekt mot hälso- och sjukvårdslagen, som anger att den som har störst behov av hälso- och sjukvård skall ges företräde. Vårdgarantin i dess nuvarande form bör därför omedelbart avskaffas.

Innan en ny nationell vårdgaranti kan införas, krävs nationell enighet om vilka tillstånd som skall prioriteras framför andra när vårdens resurser är otillräckliga. En ny vårdgaranti måste gå hand i hand med de medicinska prioriteringarna, så att den som har det största medicinska behovet garanteras vård i första hand.

Jonas Ekström

Läkare, sjukhuschef Sala närsjukhus

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons