Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Salam Karam: Hur det känns att vara nästan svensk

Du är inte svensk, du blir aldrig svensk, utan bara ”nästan svensk”. Du ska vara tacksam att vi har tagit emot dig som invandrare och du har därför ingen rätt att klaga.

Annons
Högtidligt. Nya svenska medborgare välkomnas vid en ceremoni i Stockholms stadshus.

Detta är vad jag och många andra med bakgrund i ett annat land får höra i Sverige efter att ha levt och bott här i över 20 år. Det skrämmer mig mer än något annat i livet.

Det har tagit mig många år att inse vad folk menar när de kallar mig för nästan svensk. Jag har träffat många svenskar som – utan att reflektera – lever övertygade i tron att vi som är ”invandrare” bör acceptera tre grundläggande principer i Sverige.

För det första, ska vi alltid och oavsett hur vi har det, hur vi mår, känner oss och blir behandlade, vara tacksamma att Sverige har tagit emot oss och gett oss ett hem.

För det andra ska vi som är ”invandrare” förstå och inse att vi aldrig blir riktiga svenskar, utan bara nästan svenskar.

För det tredje bör vi betala ett pris för det faktum att Sverige har tagit emot oss.

Dessa tre principer är så accepterade bland allmänheten, bland samhällets alla skikt och klasser, utbildade som outbildade, rika som fattiga, att ingen längre tänker på det eller ifrågasätter det. Det har blivit en självklarhet, något som folk säger och gör utan att reflektera. Något som etablerade politiska partier, inte bara i Sverige, utan i hela Europa insett och utnyttjar för att fiska främlingsfientliga röster.

Hur många gånger har jag inte hört att jag är nästan svensk? ”Du pratar så bra svenska för att vara invandrare, du är nästan svensk”. ”Säger du att du har bott i Uppsala och fått din magisterexamen vid Uppsala universitet? Du är ju nästan svensk!”. ”Har du svenskt medborgarskap? Du är alltså nästan svensk!”.

Det jag skriver är inte påhitt, utan sådant jag hör dagligen, år efter år!

Hur tror ni det skulle kännas för er om ni skulle behöva leva ett liv där ni inte varken kan vara en del av samhället eller bryta er ut från det och flytta till ett annat ställe? Hur skulle det kännas att ha en plats att leva på men inget som känns som hemma?

”Klagar du att du har för dålig lön? Det är skandal! Mina barn som är svenskar får mycket mindre lön än du! Borde du inte i stället visa tacksamhet mot det svenska samhället?”

Dessa ord har sagts till mig personligen, och jag vet att många andra som jag har upplevt denna känsla – känslan av att vara kompetent, jobba jättehårt men ändå bli behandlad som om man vore en människa utan röst; utan att ha rätten att ställa krav. Denna känsla – att existera utan att ha rätten att leva – är vad jag och många andra känner i det svenska samhället i dag. Hur tror ni det skulle kännas om ni levde i ett samhälle, hade politiska och sociala ambitioner, men där er kritik alltid skulle bemötas med: ”Var glad att vi har tagit emot dig och var tyst!”

”Borde inte invandrare betala ett pris för att vi har tagit emot dem?” Det är en fråga som i dag öppet ställs av etablerade partier över hela Europa. För er information, vi som ni kallar ”invandrare” betalar ett pris. Ett väldigt högt sådant. Priset är ångesten och rädslan inför att vi, våra barn och barnbarn kanske alltid kommer att kallas invandrare och behandlas som andrahandsmedborgare. Är det värt det?

Jag önskar att alla människor i Sverige varje morgon när de vaknar skulle tänkaigenom följande scenario, något vi ”invandrare” gör varje dag: ”Hur kommer jag bli behandlad? Kommer någon misstänka mig för att vara kriminell? Kommer någon att behandla mig som om jag är dum? Kommer någon att se mig i ögonen och tro att jag slår min flickvän varje dag? Kommer någon tycka synd om mig för att jag är invandrare och behandla mig som om jag vore en hjälplös person?”

Det känns inte riktigt som en härlig morgon, eller hur? Men detta är verkligheten och detta är Sverige 2011.

Jag väljer dock att vara optimist och jag hoppas att vi kan göra Sverige till ett underbart ställe för alla som lever här.

Jag hoppas Sverige ska vara ett land där människors relationer till varandra ska genomsyras av en princip: ömsesidig respekt.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons