Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista nubben säljs i dag

Annons

Sundströms järnhandel på Vasagatan tackar för sig och försvinner. Sista tillfället att köpa nubb eller skruvar i den anrika affären är i dag. Stigande hyror och hårdnande konkurrens sätter punkt för en epok.

Historien om Sundströms järn är också historien om det moderna Västerås framväxt.

I mitten av 1840-talet flyttade lantbrukaren A G Fredberg in från Romfartuna och startade en järnhandel i hörnet av Vasagatan och Smedjegatan, där Handelsbanken nu har sitt kontor.

1882 anställdes Axel Sundström, en norrbottning från Neder-Luleå. Efter nio år tog han över firman som då kom att kallas Sundströms Jernkramhandel.

Vid den tiden hade Västerås drygt 8 000 invånare. Vid sekelskiftet 1900 hade staden vuxit till drygt 11 000. Industristaden började ta form. Redan före 1890 fanns här Sundins snusfabrik, Westerås Mekaniska Verkstad och Keijers Metallfabrik. Dessutom fanns en drittelfabrik, en tändsticksfabrik, en spegelfabrik samt bryggerier.

Stadsbebyggelsen expanderade utanför de gamla tullarna. Den första byggnadsföreningen bildades på Norrmalm 1883. På 1890-talet kom ytterligare fem byggnadsföreningar på Herrgärdet, Katrinelund, Västermalm, Stohagsjorden, Lustigkulla och Kopparbergsvreten.

Supandet var ett stort samhällsproblem. I samband med att förbudet mot husbehovsbränneri infördes 1855 upphörde järnhandeln att sälja brännvin. Men rummet där brännvinskaggen stått fanns kvar avskilt från övrig verksamhet ända tills huset revs på 1950-talet.

Järnhandel var en gammal näring. Den erkändes som separat bransch av myndigheterna 1635. Överståthållaren Claes Fleming utfärdade då en detaljerad förordning om vad som skulle gälla för att vinna burskap som järnhandlare:

"Den som med järnvaror vill umgås måste hava allehanda järnredskap, pistoler, svärd, liar, spadar, spikar, spjäll, lås, stångjärn, grytor, stakar av mässing, sågar, filar m m" står det bland annat.

Axel Sundström engagerade sig snart i kommunalpolitiken. Han invaldes i stadsfullmäktige 1898 och stannade där till 1938. 1903 tog han säte i drätselkammaren, som motsvarade vår tids kommunstyrelse. 1917-1935 var han drätselkammarens ordförande.

När Rudolf Gagge 1903 avgick som bankdirektör för Mälarbanken och huvudkontoret flyttade till Stockholm, blev Axel Sundström chef för kontoret i Västerås.

När Byggnads AB Mimer bildades 1919 blev Axel Sundström dess ordförande.

Efter andra världskriget, när staden började ömsa skal på allvar, skulle den då ynkligt smala Vasagatan breddas. Sundströms järnaffär stod i vägen för cityförnyelsen och måste rivas. Flytten, som ägde rum i september 1953, blev kort, till en nybyggd fastighet något söderut i samma kvarter. Huset ritades av stadens kände arkitekt Sven Ahlbom. Där har sedan järnhandeln stannat tills den nu stänger för gott.

I början av 1900-talet fanns det inte mindre än fyra järnhandlare i Västerås. Alla bar förnamnet Axel: Axel Hygrell, Axel Sundström, Axel Rosenlund och Axel Olsson.

En efter en skulle de försvinna. Sundströms, som sedan 1955 leddes av Axel Sundström den yngre, sonson till grundaren, övertog 1958 Bergius järnvaror. 1964 öppnade man försäljning av grövre artiklar på Björnövägen där man 1967 invigde en ny byggnad. 1967 övertog Sundströms en annan järnaffär, Axel Olssons Eftr AB, vars lokaler låg i Bomanska gården där Punkt därefter byggdes.

Staden har på något sätt vuxit ifrån sina järnaffärer. Branschen finns kvar men har förändrats.

Västerås är totalt förvandlat. Den lilla stad, som för hundra år sedan hade fyra järnaffärer, har nu vuxit till 130 000 invånare. Trots den tiodubblade folkmängden tvingas nu den sista av de fyra ta ner skylten.

John Kraft

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons