Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självklart är sjuåringar samspelta

Annons

En styvpappa stod åtalad för grov våldtäkt på sin sjuåriga dotter. Den svenska domstolen kom fram till en lindrigare straffsats.

Det är sånt som det kanske finns fog för. Som utomstående är det svårt att bedöma. Det finns grader i det helvete som ett våldtäktsoffer hamnar.

Men motiveringen till den lindrigare brottsrubriceringen öppnar stinkande avgrunder i svenskt rättsväsende. Rätten som såg den videofilm på övergreppen som mannen spelat in ansåg att sjuåringen och mannen "var samspelta". Sjuåringen beskrivs i domslutet som "i och för sig glad och frimodig och synes delta med glädje i de sexlekar som regisserats av den tilltalade". Rätten såg inget tvång. Och straffet blev lägre.

Det här rapporterar Ekot i Sveriges Radio. De har granskat 44 domar i Stockholms tingsrätt som har med övergrepp på barn att göra.

Självklart är sjuåringar samspelta. Orsaken är att de står i beroendeförhållande till vuxna, söker tillit och förtroende. Det kan aldrig läggas ansvar eller skuld på ett barn, det kan aldrig vara förmildrande för förövaren hur ett barn agerar, hur hon ser ut, glad, frimodig, samspelt. Ansvaret är alltid den vuxnes. Det vet den som tillgodogjort sig ett uns kunskap och insikt.

Vi har en ständigt pågående debatt om kvinnors skuld vid våldtäkt. Och det är lika stötande varje gång vi får nya bevis på uppfattningen att en kvinna har del i skulden för en våldtäkt om hon varit klädd på ett visst sätt, druckit en viss mängd alkohol, klivit in i en bil, gått genom en park, öppnat sin dörr. Hennes tidigare sexualliv, vandel och rykte anses också ha betydelse för hur hårt våldtäktsmannen ska dömas. Medan hans klädsel, utmanande beteende och tidigare umgänge sällan eller aldrig diskuteras.

Att vi skuld- och skambelägger kvinnor i våldtäktsmål visste vi. Men för mig var det nytt att vi gör det redan från det offren är sju. En glad och frimodig sjuåring som verkar delta med glädje i lekar som en avtrubbad och perverterad vuxen regisserat, hon kan alltså inte ha utsatts för grov våldtäkt? Hon var ju med på det, "samspelade". Så lite skyldig var hon allt den där sjuåringen och då kan man ju inte döma förövaren alltför hårt.

Det är det man utläser av ett domslut som detta. Förakt är bara förnamnet på det man känner.

Sedan behöver manfundera en stund över vad det är för syn på mannen som ligger till grund för domar som den här och många andra där både halvvuxna och vuxna kvinnor ska bära ett ansvar för brottet? Är mannen en barbar, styrd av sitt blodfyllda kön, oförmögen att tänka med annat än med underlivet, oförmögen att respektera ett nej. Vad säger vanliga, vettiga män om den bilden av mannen? Var har vi mansrörelsen?

Jag kommer att ge min dotter många goda råd och varningar. Men jag vägrar acceptera ett samhälle där jag tvingas säga: "Du får inte bära den korta kjolen. Du får inte ha det läppstiftet. Du måste skyla dig, inte visa så mycket att du är kvinna. Därför att du måste akta dig för männen. De kan tro att du vill våldtas. Och då är det ditt fel, ditt ansvar."

Ändras inte synen på skuld i vårt rättsväsende, återstår att sparka in dörrarna på våra domstolar, släppa in luft, ljus, nya jurister och kräva en rättvisa och en människosyn som är förenlig med det tjugoförsta århundradet.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons