Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slaktsvin far illa

Annons

Jag är glad att jag inte är en gris. Jag vill berätta varför. Att leva som ett ?slaktsvin? är inget värdigt liv för någon. Man lever hela sitt korta liv på sex månader inomhus, i en liten box tillsammans med cirka tio andra grisar. Man tvingas andas dammig luft som är fylld av ammoniakångor. Man tvingas utstå ständigt buller. Man får aldrig vara ifred, och man har inget att göra. Det strö som finns i boxen är inte mycket att böka i. Eller ligga på, för den delen.

Maten kommer färdig två till tre gånger om dagen och måltiderna stressas igenom snabbt varpå tristessen tar över igen. I brist på annat kan man bita någon annan i svansen eller tugga på de järnrör som håller en fången. Man bråkar med sina medfångar.

När det är varmt och man vill svalka sig, får man ta det som står till buds, nämligen att lägga sig på den plats där man gjort sina behov. En gris saknar nästan helt svettkörtlar och måste göra sig av med överskottsvärmen på något sätt. I frihet görs detta genom att man lägger sig i vatten eller gyttja som då också funkar bra som skydd mot ohyra. I fångenskap finns inte den möjligheten.

Har man oturen att födas som galt får man en smärtsam start på livet. Innan man hunnit bli sju dagar gammal blir man kastrerad utan att ens ha fått bedövning först. Att detta gör ont borde de flesta förstå. Det gör ont i flera dagar efteråt. Om Sverige är ett föregångsland i djurskydd, hur kommer det då sig att Norge har förbjudit kastrering av grisar utan bedövning? Varför ska man som gris behöva lida för det som är ett problem för människor som äter griskött, nämligen den obehagliga smaken och lukten från vissa galtars kött?

Har man oturen att vara av honkön, är risken stor att man får tillbringa sitt liv som en barnalstringsmaskin. Man görs dräktig, man föder sina ungar, man diar dem bara för att de ska tas ifrån en, och sedan görs man dräktig igen. När man fyllt sin livskvot på fem havandeskap belönas man med att skickas till slakteriet.

Resan till slakteriet är för många grisar den första och sista resan de får göra. Här är det inte frågan om någon bekväm resa i första klass utan man trängs ihop med andra främmande grisar, man får stå ut med buller, skakningar och hetta och man kräks lätt när det är varmt. Man kan också få magsår av all stress när man ska lastas på och av.

Jag är född människa och jag har ett val - jag väljer att inte stödja den industriella grisuppfödningen för jag önskar ett bättre liv för grisarna. Och det skulle vara väldigt kul om fler valde att äta vegetariskt. Du har också ett val. Vad väljer du?

Lördagen den 7 oktober uppmärksammar Sveriges största djurrättsorganisation, Djurens rätt, grisarnas situation i köttindustrin. Kraven är att alla grisar ska få vara utomhus och att kastreringen av smågrisar upphör.

Alla grisar ska få vara utomhus och kastreringen av smågrisar måste upphöra, tycker Maarit Nurkkala, Djurens Rätt.

Maarit Nurkkala

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons